Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - I. Allmogekulturen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmogekulturen är i hög grad beroende av de högre
ståndens kultur. Och dock kan den på sina håll få en egenartad
utprägling, beroende på bondestammens inre utveckling och
koncentrering, vidare på olikartade specifika ändamål samt på
tillgång på gott material, slutligen också på enstaka
konstnärligt begåvade personligheter. Inom konstslöjden märker man
detta t. ex. i möbelsnideriet, i vävnaderna och i de målade
bonaderna. (Jfr även följande uppsats här nedan!)
I Småland fanns det icke så långt från Hörbergs hembygd,
på Ekeberg i Urshult en målarfamilj — Clemens och Håkan
hette medlemmarne i flere generationer — som i över ett
århundrade nedlade ganska stor skicklighet särskilt på
bondstugornas högtidsprydnad, bonaden. Och bredvid Ekebergsmålarna
fanns det under 1700-talet rätt många hyddans söner som
visade stor talang på detta område; somliga fingo den också
skolmässigt övad och i viss mån konstnärligt utbildad.
Den märklige tusenkonstnären Sven Nilsson Morin var en
företeelse rätt liknande Hörberg, liksom han var nästan
jämnårig (f. 1747, † 1813). Båda voro torparsöner från Småland
och blevo sedan häradsmålare där. Hörberg stannade blott en
kortare tid såsom häradsmålare i Västra härad; Morin åter var
under största delen av sin levnad häradsmålare i Mo. En gång,
1782, hade denne dock besökt Målarakademien i Stockholm,
och följande år, då Hörberg kom dit, fick Morin av akademien
en tredje medalj. Sedermera tyckes emellertid hans konstnärliga
utbildning ha avstannat; han fick visserligen beställningar på
några kyrkomålerier, men blev snart, synes det, överglänst av
Hörbergs rykte. För målarkonsten ägde han sannolikt icke
hellre dennes begåvning. Däremot var han en mycket händig
träsnidare: härom vittna ännu t. ex. predikstolarna i Anderstorp
och Öreryd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
