Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - II. Hörbergs ungdom och utbildningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig villig antaga honom i sin lära. Lustigt är att läsa Hörbergs
beskrivning på den naive torparpojkens häpnad över staden,
som vid den tiden ju var synnerligen obetydlig med blott ett
par tusen innevånare: “Jag må väl här litet nämna om den
hänryckning och häpenhet, som föll öfver mig då jag kom till
staden. Gud vet huru det hade lyckats mig om jag alldeles
på egen hand kommit in der: ty jag hade (kanske i följd af
Föräldrarnas exempel) en besynnerlig fruktan för alla personer,
som voro (eller syntes) högre än Bönder; jag begriper mig
knapt sjelf häruti. Nu, allt som jag närmare och närmare
nalkades staden, så öktes detta slags fruktan; ändteligen kommo
vi till tullen; Gubben gick in till Tullaren och jag höll hans
häst. Jag kastade ögonen framåt gatan, och allt förekom mig
majestätiskt. Emellertid kom en och frågade, hvad jag hade
på hästen att föra? Han måste fråga mig fyra eller fem gånger,
innan jag var i stånd att gifva honom nöjaktigt svar, ty hans
höga anseende (i mina ögon) irrade mig. I det samma kom
Gubben ut, och gaf sig i samtal med honom och flere; detta
hade samma verkan på mig, som den hjeltemodige Officerens
exempel har för sin Soldat; min häpnad begynte då minskas,
ty jag såg det gick an att tala vid Stads-inevånarne, och det
ungefär på samma sätt, som man talar med Bönder“.
Emellertid hade man i det fattiga hemmet ännu icke tillfälle
att undvara den äldste sonens biträde och hjälp till uppehället.
Det dröjde till våren 1762 innan Pehr Hörberg kom under
mäster Zschotzschers färla. Mästern var “sträng, tvär och
nyckfull“, men han var verkligt intresserad för sitt yrke och nitisk
att instruera både gesäller och lärpojkar. Av hans verksamhet
bevaras ännu åtskilliga prov i våra kyrkor, t. ex. i Sjösås och
Granhult, dekorativa målningar i rokokotidens ornamentik och
med ganska kraftig färggivning, där den ljusgula tonen överväger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
