- Project Runeberg -  Småländska Kulturbilder /
151

(1925) [MARC] Author: Ewert Wrangel - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - VI. Hörberg på Falla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äldste sonens räkning inköptes ett halvt hemman Falla, beläget
några kilometer ifrån Olstorp. Dit flyttade han också själv
samt byggde åt sig en rymlig ateljéstuga. I den stora salen
här kunde han spännna upp dukar av betydande omfång —
för altartavlorna behövde han stundom en bredd av sex à sju
meter, någon gång mera, och höjden var stundom lika tilltagen.
För de största höjdbilderna kunde duken dock icke helt
uppspännas i ateljén, väl däremot i Finspångs slottskyrka, som
Hörberg någon gång fick använda, när herrskapet var borta.
Målade han bilder av betydande höjd i sin stuga, måste han
använda ett förfaringssätt, som var fiffigt nog, men i alla fall
endast en nödfallsutväg och icke tillät översikten över det
hela: han målade tavlan styckevis, då den satt upprullad på
en ställning, där han genom en vev kunde få fram det ena
stycket efter det andra.

Emellertid var nu, då han överskridit sextioåren, hans
egentliga skapartid förbi. Han var också tidvis sjuklig; samma år
han flyttade till Falla (1807) hade han undergått en operation för
sten. Hörbergs hem var icke förskonat för husliga sorger. Hans
hustru var duktig och praktisk, men — som han någon gång
yttrade — hon förstod sig “icke på det idealiska”. Hon hade
tydligen inga höga begrepp om konstens värde, och bidrog
nog icke att hålla mannen uppe på en högre nivå än
“bondemålarens”. Att han ganska ofta var med i den stora världen
t. ex. på Finspång, hade hon svårt att smälta. Hörberg var
icke okänslig för det täcka könets behag och älskvärdhet; och
detta fick han stundom umgälla hemma. Då har, berättas det,
fiolen varit hans tröstare, och en och annan komposition,
tillkommen uti ensamheten, bär spår av hans vemodiga stämning.
Förhållandena blevo under de sista åren lugnare; 1812 skrev
han till sin vän Silfverstolpe: “Nu har gumman blivit det, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:25:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smalandkul/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free