Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den nordiskt nationella riktningen i vår litteratur och dess småländska rötter
- II. Adlerbeth den äldre och den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II. ADLERBETH DEN ÄLDRE OCH DEN YNGRE.
Det Göthiska förbundets sekreterare, Jakob Adlerbeth, kan
också räknas till raden av våra fornforskare. Och han hade
den nordiska romantiken i blodet.
Fadern, den nyss omtalade G. G. Adlerbeth, förefaller
visserligen att vara allt annat än romantiker. Men det livliga
intresset för forntiden utgjorde hos honom ett slags romantik,
och, såsom jag antytt, sträcktes detta intresse ej blott till
antiken, den klassiska forntiden, utan omfattade även den nordiska.
Hans kunskaper om den fornnordiska kulturen och litteraturen
voro djupare än samtidens; och genom sin insats till denna
litteraturs bekantgörande blev han en verklig föregångsman i
den nordiskt nationella riktningen. Hans betydelsefulla gärning
här var hans översättning av “Ejvind Skaldaspillers liksång
över konung Håkon i Norrige“ (1790). I ett företal, där läsaren
för övrigt blir orienterad i de historiska förhållandena, beklagar
Adlerbeth, att de götiska förfädrens diktning nu var så
förbisedd. En väsentlig orsak därtill finner han i den
omständigheten, att de översättningar, som dittills framkommit, gjorts av
“hävda-sökare“, som endast varit intresserade av innehållet,
vadan tolkningarna blivit endast “bokstavliga och på
skrivartens vägnar föga vårdade“. Man betraktade därför i
allmänhet den fornnordiska diktningen som en slät och platt poesi.
Detta är dock orätt. “Språk följa och måla folkslags seder.
När dessa senare äro manliga, enfaldiga, bliver språket kraftigt,
kärnfullt, men fattigt“. Det mjuka och behagliga och rikt
växlande finge man icke söka i den nordiska poesien. “Mig
tyckes,“ fortsätter Adlerbeth, “att det vore en förtjänst av
Svenska Vitterheten om någon av våra skickliga Skalder ville
arbeta på översättningar av våra förfäders skaldkväden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:25:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/smalandkul/0199.html
