Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nordiskt nationella riktningen i vår litteratur och dess småländska rötter - V. Lings senare litterära verksamhet — Ling och Tegnér. David Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning, omsider öfvergått till en historisk person? Om
jag misslyckats, att i min saga hinna till denna historiska
övergång, då ligger felet i utförandet, och ej i företaget.
— — — — — — — — — — — — — — — — —
Huru vågar då jag skriva? Denna fråga bryr mig. Och för
vem detta försök? Det är varken för samtiden eller för
eftervärlden. Jag vet, att jag skall fördömas nu, och glömmas
sedan. Ett hopp är mig likväl övrigt: Kanske skall mitt
svärmeri väcka en annan till högre sans. Händelser, dem vi själva
överlevat, mista större delen av deras poetiska hållning, just
för det vi styckevis sett deras naturliga sammanlänkning. Men
låt eftervärlden om ett århundrade läsa vår tids häfder; den
skall bäva, den skall flamma. Se Fäderneslandet nära sin
politiska upplösning, se en blodfri statsvälvning rädda det. Se
det trognaste, det härligaste landskap söndrat därifrån, och
moderlandet trotsa ännu de mäktige, som hota det. Se en
utländsk Förste inkallas, tillbedjas och dö. Se alla sinnen på
en gång sammansmältas, liksom hade denne dött till ett
försoningsoffer mellan de söndrade bröder. Se ett fritt folk
enhälligt bifalla valet av en annan utländsk Förste, som även
varit dess fiende. Se landet vakna ur sin långa politiska död,
liksom en af de helige vid jordbävningen på Golgata. Se detta
land återförent med ett i århundraden avsöndrat brödrafolk;,
och säg sedan, att det blott är en svärmares dröm, att landets
öde är sammansmält med mitt eget.
Gudalära, Fädernesland och Kärlek, se där Skaldkonstens
trenne grundpelare. Svenske Skalden nämner Greklands och
Roms hjältar, och glömmer sitt eget lands oförliknelige män.
Han tror att desse voro rå, blott för de levat i rikets äldre
historia. Men kunde de levat i hävderna, om de icke varit
stora? Och voro väl Greklands och Roms förnämste kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
