- Project Runeberg -  Småländska Kulturbilder /
224

(1925) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ling hade nu, genom Tegnérs inflytande, blivit invald i Svenska
akademien. Men från sina diktardrömmar hade han måst
resignera. Det var icke han, det var Tegnér som blivit
nationalskalden. Med oförställt erkännande hyllade han denne i en
ädel tillägnan av Tirfing. Här sjöng han om den gamle skalden:

Allena han var, men hans samkväm ändock
var stort: det var himmel och jord.


Dessa ord äro betecknande för honom själv: han gick sina
egna ensamma vägar, och han syftade åt det högsta. Bittert
kände han det ofta att icke ha kunnat utföra vad han velat
och att icke ha fått det erkännande han förtjänat. Men han
skulle aldrig, ens med de största framgångar, ha kunnat slå
sig till ro. Han var en eldsjäl, “ett huvud fullt av kraft och
låga“ — såsom Tegnér vittnade —, med en inbillningsvärld “som
en vulkan, för att tala med Geijer. Han syftade åt det högsta,
och hans livsgärning som författare och gymnastiker har ett
drag av verklig heroism. Få människor torde under hela sin
levnad hava, trots alla bittra erfarenheter, drivits fram av en
så ideell strävan som han, en strävan som uppbar hans diktning
likaväl som hans gymnastik: att återvinna åt nationen den
gamla nordiska kraften, stålet i viljan och ädelheten i
tänkesättet.

En vikinganatur kunde man kalla honom. Han sökte göra
nya, ideella landvinningar, och det svenska vikingalynnet har
han ägt i utpräglad grad — kanske också det särskilt
småländska lynnet och kynnet. I mer än ett fall var han arm och
karg som den småländska naturen. Kantig som den föreföll
han också i sin verksamhet. Härdig och seg tillika — seg ända
till envishet som enen på våra skogsbackar.

När Tegnér (1840) hälsade hans efterträdare i Svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 4 23:04:32 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smalandkul/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free