Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o SMÅ LJUSGLIMTAR.
Långa stunder satt hon fördjupad i läsning
af den heliga boken, under det att Oskar sof.
Det tveeggade svärdet trängde allt djupare in
i hjärtat, och hon var emellanåt nära att
förtvifla. Men Guds trofaste Ande vittnade ej
endast om synd och dorn utan äfven om nåd
och förlåtelse. Det blef efter hand en vårtid i
själen, då ljuset dag från dag vann allt större
välde öfver mörkret, och med ljuset följde värme
och lif. Det oroliga hjärtat fann frid vid korsets
fot; Guds outsägliga kärlek i Kristus Jesus blef
för henne en lefvande verklighet, och hon kunde
tacka Gud för hans stora gåfva.
— Utan I omvänden eder och värden såsom
barn, skolen I icke inkomma i himmelriket.
Var hon icke nu såsom ett barn, alldeles
såsom den lille, hvilken hvilade så lugn och
obekymrad i hennes sköte? Han hade ingen
omsorg, han förmådde ingenting, visste ej ens
om några sorger eller faror, han endast tog
emot dag från dag hvad som af fri kärlek
skänktes honom. Och hon hade ju fått allt
utan eget åtgörande, utan någon förtjänst,
förlåtelse, frid, salighet; alla omsorger fick hon
kasta ifrån sig på den himmelske Fadern, som
lofvat att hafva omsorg om henne, äfven sina
bekymmer för Gottfrid. Allt, allt hade han
tagit på sig, just som hon själf åtagit sig att
sörja för Oskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
