Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lifsuppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIFSUPPGIFT.
Den taflan ’hade lille Oskar alltid gärna sett
på • under sina besök hos mejerskan. Taflan
var nu upphängd framför hans säng, och han
låg ofta helt stilla med ögonen fästa därpå.
En förbättring tycktes inträda för en tid;
men snart kom det onda tillbaka med förnyad
kraft. Föräldrarna vakade vid den lilles bädd,
ägnande honom den ömmaste vård. Patron
Haglund gick, såsom han gjort flera gånger förut,
och bar Oskar på sina armar för att bereda
honom lindring. Då han lade ned honom på
bädden, såg barnet upp, strök sakta med handen
fosterfaderns kind, fäste de stora blå ögonen
först på honom och sedan på modern och slöt
dem för att aldrig mer öppna dem på jorden.
Några timmar därefter hade den gode herden
upptagit lammet i sitt sköte.
Moderns sorg hade knappt varit större vid
Almas och Ellens död, än den var vid Oskars.
Men det fanns nu någonting nytt därjämte, det
fanns kraft att bära den. Fru Haglund kände
den rätte tröstaren, som kan hugsvala i all
bedröfvelse; hon visste, att han tager bort det
som uppfyller hjärtat endast för att bereda större
rum åt sig och därigenom göra människor
verkligt lyckliga. Hennes stilla undergifvenhet och
tålamod var någonting nytt för mannen.
Ovillkorligen måste han gifva akt därpå och undrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
