Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bara en obetydlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄRA EN OBETYDLIGHET. 33
Ack, hon hade längtat så mycket efter denna
gudstjänststund. Hon hade känt sig nedtryckt
en lång tid och hade hoppats att här finna den
vederkvickelse hon väl behöfde. Men det var
nu ej mycken utsikt därtill. Stå under
gudstjänsten förmådde hon icke. Trängseln blef
alltjämt större. Det var knappast möjligt att
komma därifrån heller.
— Har ni bänkplats, frågade en vänlig
röst i närheten.
Hon såg upp. På trappsteget närmast
framför stod en dyrbart klädd dam med ett godt och
vänligt ansiktsuttryck. Hennes blick hade flere
gånger med ett visst deltagande hvilat på det
bleka fruntimret bredvid henne.
— Nej, det har jag icke.
— Tag då min nyckel. Det är första
bänken till vänster framför tvärgången. Sitt kvar
under psalmen, så kommer jag och hämtar
nyckeln.
— Tack, men ni själf då?
— Åjo, jag får nog plats ändå. Jag ser
en bekant där borta, som kanske har rum
åt mig.
Dörrarna öppnades i detsamma, och de
båda blefvo skilda åt. Den vanliga oron
uppstod, man skyndade in i de lediga bänkarna,
och inom några minuter voro de flesta platserna
i det rymliga templet upptagna. Det var nu
Små ljusglimtar. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
