Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU ANDERSSONS UPPOFFRING. 45
förut, och det var nog drygt det, men nu har
den blifvit höjd till femton. Det är mycket
pengar det, må friherrinnan tro, för en fattig
änka, men jag har ju min lilla pension efter min
gubbe och så mina räntepengar, och så äro
alltid generalens — friherrinnans föräldrar —
så snälla och tänka på mig till julen, och hur
det är, så knallar man sig fram.
— Och Olle behöfver ej sälta lifvet till för
den höjda skattens skull.
— Ånej, det behöfver han nog icke.
Pengarna ligga redan aflagda i byrålådan, femton
kronor.
Efter ännu en stunds samspråk lämnade
friherrinnan sin barndoms vårdarinna, följd af
denna till trappan.
— Gud välsigne henne, hon är då alls
icke högmodig, fast hon är förnäm, tänkte fru
Andersson, då hon sett sista fliken af
friherrinnans plyschkappa försvinna och vände sig om
för att gå in till sig igen.
— Det var svårt hvad den Sandberg hostar,
jag skall väl höra efter huru där står till, jag
har ej sett till dem sedan i förrgår.
Fru Andersson var alltid välkommen hos
snickarens; där såsom annorstädes såg man
gärna hennes glada ansikte med de vänliga
ögonen och lyssnade med nöje till hennes ord,
som aldrig voro bittra eller skarpa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
