Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU ANDERSSONS UPPOFFRING. ^g
för att läsa det kapitel, som var i ordningen,
var det just det femtonde hos Matteus, och
där fann hon de orden: Det är orätt att taga
brödet ifrån barnen och kasta det för hundarna.
Fru Andersson ryckte till. Var det så hon
gjorde? Men hon hade ju ingenting tagit ifrån
sina fattiga grannar, icke för ett öres värde,
nej, det hade ju varit alldeles förskräckligt. Men
fru Andersson var för mycket hemmastadd i
Guds ord och hennes samvete alltför upplyst,
för att hon skulle kunnat undkomma på denna
väg. Kon visste mycket väl, att det heter:
Hvad I icke hafven gjort en af dessa minsta . . .
Måste hon då taga sina femton kronor och
betala för Fredrik och låta hunden dö — Olle
som varit hennes trogna och allra käraste
sällskap i många år och som var henne särskildt
kar för lilla Karolinas skull? Och tänk så fasligt
att gå till veterinären med honom och låta taga
lifvet af det lilla vänliga kräket.
Hon såg på hunden. Han hade redan
intagit sin vanliga plats på sängen, där han
brukade ligga vid hennes fötter. Just nu såg
han upp på henne med sina kloka ögon; fru
Andersson kände sig nästan rädd, att han skulle
förstå hvad som rörde sig inom henne.
Nej, aldrig kunde hon offra sin Olle!
När hon lagt sig, kunde hon ej somna för
de där tankarna. Han kostar ej mycket att
Små ljusglimtar. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
