Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Huru mycket mer är ej en människa
än ett får, stod det ju; här var det nu visserligen
en hund det var fråga om, men det kunde
då vara enahanda.
Hon vred sig oroligt af och an. Hvad
behöfde just hon göra någonting för snickaren
och hans familj? Kunde ej konsuln, som var
så rik, eller hans dotter, som fick så mycket
pengar hon ville att kasta ut på onödigheter,
lika väl hjälpa dem? Åtminstone kunde de väl
låna Fredrik den. elär lilla summan. Men så
rann det henne i minnet: Hvad kommer det
dig viel? Följ du mig.
Hon fick ingen ro de följande dagarna
heller. Hon undvek att gå in till grannarna,
men det hjälpte ej. Fredrik mötte henne i
trappan och såg så vänligt på henne, men tillika
sorgset, tyckte hon, och hon hörde snickaren
hosta, när han gick till sitt arbete och kom hem.
Det var en svår strid.
På söndags eftermiddagen läste hon det
andra kapitlet i det andra brefvet till Korintierna
och stannade för de orden: Kristi kärlek tvingar
oss, Kristi kärlek — nog hade hon i rikt mått
blifvit delaktig af den; hon måste tänka efter
och påminna sig huru mycken nåd och
barmhärtighet hon rönt under hela sitt lif och i
hvarje stund åtnjöt. Hon begrundade detta,
till dess hennes hjärta blef glödande af tacksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
