Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek och glädje. Kunde hon säga nej till
något som han manade henne till? Här var
ett tillfälle att visa sin tacksamhet genom att
offra något för honom, som offrat så oändligt
mycket för henne. När Herren själf sagt, att
han ansåg hvarje tjänst mot sina små såsom
bevisad honom själf, skulle hon då icke med
glad villighet begagna detta tillfälle att tjäna
honom, sin frälsare? Hon kände det ljufliga
tvånget, Kristi kärleks tvång, segern var vunnen,
offret var gifvet i hjärtat, och det skulle snart
också göras i den yttre handlingen.
Det var ej utan, att modet sviktade en
smula, när hon såg på sin Olle, som låg lugnt
sofvande med hufvudet hvilande på framtassarna.
Hvad det ändå skulle bli tomt efter honom!
Men det var ju skamligt att tänka så, när
hon ägde en rikedom, en salighet, mot hvilken
allt jordiskt var ringa och ej ens värdt att
nämnas.
På måndags morgon gick hon och köpte riktigt
rar oskummad mjölk, ty Olle skulle få sig ett
godt mål, innan hon gick med honom. Han
åt upp alltsammans med synnerligt välbehag,
slickade sig om nosen och gaf till känna sin
tacksamhet. Fru Andersson tog på sig ytterkläderna,
lockade på Olle, stängde dörren och gick.
Det var en tung vandring. Hädanefter
skulle hon få gå utan sitt lilla sällskap. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
