Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos de fattiga grannarna. Det fordrades mycken
öfvertalning, innan fru Andersson kunde förmå
dem att mottaga den erbjudna hjälpen; snickaren
förklarade, att penningarna kunde han då absolut
icke taga emot på annat villkor än som lån. För
det andra anbudet voro båda makarna hjärtligt
tacksamma.
— Ser du, att Gud hjälpte oss ändå, sade
mannen, då fru Andersson gått.
— Ja, hon är en riktig kristen hon, svarade
hustrun och nickade åt det håll, där deras granne
försvunnit. Vore alla, som kalla sig med det
namnet, sådana som hon, så vore det väl.
— Vi få väl först och främst söka laga så, att
vi själfva bli lika henne, svarade mannen leende.
Men när fru Andersson kom in till sig,
drog hon ut en byrålåda och tog fram en
pappask, som innehöll några reliker, mest
småsaker som tillhört Karolina och som icke hade
något värde för andra. Dit lade hon Olles
halsband.
— Det är förunderligt, att jag kan känna
mig så lätt till sinnes ända, tänkte hon, jag
trodde det skulle bli mycket svårare. Måtte
de icke sätta an mig med för många frågor om
hvart hunden tagit vägen, ty ljuga vill jag då icke.
Det blir väl bäst att säga som sanningen är.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
