Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finner sig bäst och där han anser sig kunna
vara till mesta nyttan, dristade fröken Charlotte
sig till att invända.
— Min lilla Charlotte, man kunde verkligen
börja anse dig också en smula besynnerlig,
svarade borgmästarinnan med värdighet. Man skulle
i sanning kunna draga högst märkvärdiga
slutsatser af dina yttranden, om man ville vara elak.
Emellertid tänkte jag saga, tillade hon, vänd till
majoren, att han ibland lär tillbringa hela timmar
på försörjningsanstalten, dar han är läkare. Där
har han ej så ondt om tid som annars, utan kan
sitta och prata med gubbarna och gummorna
långa stunder — det måtte vara högst intressant!
Och på samma sätt med patienterna i staden.
Många gånger har min man, då de mött
hvarandra på gatan, bjudit honom att komma in
på kvällen och spela ett parti bräde, men bevars
väl, det är aldrig tid med sådant. Det vore
väl ändå ej mer än ett vanligt tillmötesgående,
tycker man, om han nu än skulle ha så
förfinad smak, att han ej kunde finna sig här i
vårt hus —
— Dålig smak, fru borgmästarinnan.
Förlusten, blir helt och hållet på hans sida.
— Och säger min man: titta upp en stund
till min hustru, hon vill nog gärna tala med
bror, så frågar han genast: är borgmästarinnan
sjuk? Och min Arthur är som andra herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
