Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 SMÅ LJUSGLTMTAK.
var medlem af skyddsföreningen. Hvar och en
talar nog helst om det som ligger en närmast,
det man lefver och rör sig i.
— Ja, det är ju fasligt bedröfligt, att så
många människor hafva det svårt här i världen,
inföll den tredje af damerna. Jag försäkrar, att
när jag varit ute bland de fattiga, känner jag
mig riktigt sjuk. Det är ej blott för den osunda
luftens skull, som man får inandas i deras usla
bostäder, utan ännu mera för det sorgliga
intryck det gör på mig att se allt elände och nöd
utan att kunna afhjälpa det. Vi hafva ju ändå
jämförelsevis litet att ge, och själf har jag högst
obetydligt att aflåta. Det rent af förefaller mig
ibland, som om jag gjorde någonting orätt, när
jag kommer tillbaka till mitt trefliga och
bekväma hem och njuter af allt det myckna goda
lifvet erbjuder mig, vid hågkomsten af alla dem
jag ser framlefva sitt lif i fattigdomens
bekymmer och otrefnad utan något enda af de behag,
som stå oss till buds, hvilka höra till den så
kallade öfverklassen.
— Precis så känner äfven jag det, sade
den som först yttrat sig. Därför gör jag också
mina besök så korta och så få som möjligt.
Ibland har jag verkligen skickat en af jungfrurna
i mitt ställe.
— Men kära vänner, så få vi väl ända ej
resonnera, sade Charlotte. Om jag ser en män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
