Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL OCH TYSTNAD. 67
uppoffring, utropade Evy. Usch, när jag tänker
på den där madam Svensson t. ex. Jag råkade
fråga en gång hur det stod till med henne, och
ni mä tro, att jag fick sitta där på en trästol,
jag tror inemot en timme. Hon började ända
ifran första början och beskref sin sjukdom, så
att jag riktigt mådde illa; jag satt som på nålar,
och till slut måste jag afbryta, ty jag skulle
gå med mamma på visit till borgmästarinnan.
— För att höra samma ämne afhandlas,
inföll Charlotte.
— Ja, det är nog sant, medgaf Evy litet
flat, men där var mamma med och svarade,
när det behöfdes, och jag kunde sitta och tänka
på något annat, och så hade jag försiktigtvis
valt mig en riktigt bekväm plats, där jag också
kom åt att titta helt oförmärkt i en
skämttidning, som låg på bordet.
Charlotte skakade på hufvudet.
— Det är ej mycket värdt med att gifva
bort penningar af sitt öfverflöd eller ens af det
man möjligen kunde behöfva för egen del, sade
hon allvarligt; det är oss själfva vi måste utgifva,
om vi vilja vara hans lärjungar, som aldrig
skonade sig själf.
Charlotte förstod konsten att umgås med
de fattiga, och det gjorde äfven doktor
Salve-nius. Om han än icke hade något medlidande
med borgmästarinnans många skröpligheter eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
