Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL OCH TYSTNAD. n c
— Jag har ingenting sagt åt mormor ännu,
och ingenting säger jag heller, förrän doktorn
ger mig lof, förklarade Stina. Och öknamnet
kan frun lägga bort med detsamma, för det
tänker jag inte kännas vid längre.
— Hör man på bära, sade fru Söderström
med ett försmädligt skratt.
Så gingo fyra veckor. För madam
Svensson var denna tid den angenämaste hon på
länge upplefvat. Hon hade nu ofta någon som
satt vid hennes säng och med vänligt
deltagande lyssnade till hvad hon hade att säga; som
hon emellertid ej orkade tala mycket själf, hörde
hon på i stället för ovanlighetens skull och fann,
att äfven detta kan varå både lärorikt och
underhållande. Doktorn och fröken Charlotte, som
genom sin tåliga uppmärksamhet under den
föregående tiden vunnit hennes tillgifvenhet och
förtroende, hade nu den tillfredsställelsen att
finna ett villigt öra för hvad de hade att säga,
då de sökte vända hennes sinne och tankar
ifrån det ständiga sysslandet med hennes eget
jag till någonting högre och bättre.
— Nu, Stina, får dygden sin belöning,
sade doktorn en dag, då han träffade Stina
utanför huset. Nu får du tala om
alltsammans för mormor. Axelina kan komma och
hälsa på henne om några dagar, och själf
är madam Svensson betydligt starkare, tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
