Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 g SMÅ LJUSGLIMTAR.
Men på sista tiden hade det börjat blifva
annorlunda. Socialister hade begynt bedrifva
sin verksamhet i trakten, och icke få hade
lyssnat till deras läror. Man kunde redan få höra
hotande yttranden fällas mot öfverklassen,
blod-sugarne som lefde af folkets märg, om förtryck
och orättvisor o. s. v.
Kolar-Anton var af en långsam natur och
hade ej på länge brytt sig om de nya
världs-förbättrarne. Han ansågs af de mera upplyste
såsom ännu sofvande öfver sakernas rätta
ställning. Ändtligen hade man dock lyckats förmå
honom att gå med på ett möte.
— Nå, fader Anton, hvad tycktes om det
här, frågade en ung smed, som hann upp honom
på vägen. Var det inte sant hvad han sade
kanske ?
— Jag har aldrig tänkt mig det så, svarade
Anton, men nu tycker jag mig se allting på ett
helt annat sätt. Det är för obegripligt, att jag
ej kommit underfund med det för länge sedan.
Nu har det riktigt kommit ett nytt ljus öfver
alltihop.
— Ja, är det icke det jag har sagt er? Vi
ha gått och sofvit öfver vår ställning och icke
begripit hur illa vi haft det eller att det kunde
bli bättre, om vi bara ville, att vi hade
rättigheter som vi måste försvara, att vi böra
af-skudda oss oket, som vi burit alltför länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
