Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. 85
svaghet för Märta och hennes envishet att ej
vilja taga en bonne, som kan se efter henne,
svarade systern. Ingen kan väl begära, att vi
skola ha en barnunge omkring oss hela dagen
i ända.
— Det lär komma att bli sköna resultat
af den metoden, återtog Henrik. Tänk bara
så trefligt att få umgås i alldeles ostörd ro med
de där busarna t. ex., som springa i kapp utför
backen. Jag tycker hon skall få fina seder
på det sättet.
De aflägsnade sig. Anton böjde sig ner
och tog upp någonting från marken. En
förskräcklig frestelse höll på att få makt med
honom. Om han skulle kasta den där stenen
i hufvudet på sin fiende? Han bet ihop
tänderna, och blicken flammade vildt.
— Jag hatar dem allihop, mumlade han.
Det var mina båda pojkar han kallade med det
där skällsordet. Jag hade väl lust att låta dig
få betala för det, din högmodige usling.
Han släppte emellertid stenen och återtog
sitt arbete, men det jäste inom honom.
Det föll sig så, att han flera dagar fick
arbeta framme vid herrgården, och han kom
därvid ofta i tillfälle att få se de yngre
medlemmarna af familjen. Husbonden själf låg i
stora affärer och var ofta borta från hemmet,
och matmodern visste han sig knappt någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
