Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q 2 SMÅ LJUSGLIMTAR.
— Ja, det är det.
— Hon har just icke något bra hufvud,
tycker jag, sade Märta, betraktande nämnda
kroppsdel, af hvilken föga mer än halfva ansiktet
återstod. Vet du hvad, tillade hon plötsligt, du
skall få min Rosa. Tänk så bra, att jag hade
henne med mig! Hon ligger i min kappficka,
för hon är så liten, ser du, men hon är rysligt
söt ändå.
Hon tog upp en helt liten docka och räckte
den till sin namne, som med vördnadsfull
beundran och förtjusning betraktade densamma.
— Ser du, hon kan röra armarna och benen
och vrida på hufvudet. Hon heter Rosa, för
att hon har en röd sidenklädning. Vill du ha
henne? Tycker du inte hon är söt?
— Får lilla fröken ge bort den där dockan
för sin mamma, frågade kolarhustrun.
Märta så.g undrande på henne.
— Ja§" är bara Märta, svarade hon.
Mamma blir inte ledsen på mig, för att jag ger bort
Rosa. Mamma är sjuk och sitter nästan jämt
i en hvilstol eller ligger på en soffa och har
mycket svår värk, fast hon icke har några sådana
där, när hon går.
Hon visade på kryckorna.
— De kanske börja blifva oroliga hemma
nu, sade hustrun. Kanhända jag skall gå med
och visa vägen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
