Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING. g^
— Det skall jag göra, sade Anton plötsligt
och steg upp. Jag skall följa henne ända hem.
— Jag kommer snart igen och hälsar på dig,
det vet jag att jag får för mamma, sade Märta.
Därpå omfamnade och kysste hon ännu en gång
kolarens dotter, neg för hustrun och räckte
henne handen.
— Adjö med dig, Rosa, ropade hon i
dörren, var nu snäll och lydig mot din nya
mamma.
Hon lade tillitsfullt sin lilla hand i Antons
grofva näfve och vandrade småpratande
bredvid honom. Han förde henne en skogsväg, som
gick bakom bruksbyggnaderna, så att de kommo
ända fram till en trädgårdsgrind utan att hafva
blifvit sedda.
— Nu hittar jag, tack, tack, snälla
Kolar-Anton. Hälsa er Märta, jag kommer snart igen
och hälsar på henne, ropade Märta, nickande
förtroligt åt kolaren, och sprang in i
trädgården.
Då klockan slog åtta, steg Anton in i sin
stuga och intog lugnt sin vanliga plats.
— Gick du ej till mötet, frågade hustrun.
— Nej, det gjorde jag inte, och på Guds
makt skall jag aldrig inlåta mig på någonting
sådant där mera. Usch, hvad det har varit
tråkigt på en tid, jag vet inte hvad det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
