Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medan vi hafva tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»MEDAN VI HAFVA TID.» ni
— Här finns då ingen enda, som förstår
mig, mumlade o Iversten, i det han gick in i sitt
rum och stängde igen dörren efter sig.
Hon låg dar så stilla i sin kista med
händerna hopknäppta öfver bröstet och ett fridfullt
uttryck i det bleka ansiktet. Vandringen var
slutad, och hennes fot skulle ej mera såras af
de små hvassa stenar, som likgiltigheten, tank^
lösheten och sj älfviskheten så ofta kasta på
andras väg eller icke vilja göra sig den mödan
att plocka bort därifrån.
— Det var obegripligt gentila kransar, sade
med half hög röst fru S etterqvist, hjälphustrun,
som kommit för att bese ståten. Och tänk bara
sådana band — jo jag tackar jag, det är inte
någon billig vara det här, tjockaste siden och
guldtryck.
»Till min innerligt älskade och djupt
saknade moster Anne-Sofie från hennes sörjande
och tacksamme systerson.»
»Från sörjande anförvanter.»
»Älskad i lifvet, saknad i döden.»
Fru Setterq vist läste med stigande beundran.
— Det har minsann inte kostat litet pengar
det här, sade hon slutligen. Det kan man då
riktigt se, att salig fröken var afhållen af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
