Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serligen med fullkomligt förtroende och tillit vända oss
till Jesus. Att ändå fortfarande tvivla, det är att icke
allenast tvivla på hans kärlek till oss utan ock på hans lydnad
för sin Fader. Och tänk, huru förskräckligt att tvivla
därpå! Herren säger själv: Den till mig kommer, honom
kastar jag icke ut; ty jag är icke kommen i världen, på det att
jag skall göra min vilja, utan på det att jag skall göra hans
vilja, som har sänt mig, och hans vilja är, att jag icke
skall tappa bort något av allt det, som han har givit mig
(Joh. 6: 37). Liksom ville han säga: ”Kunnen I icke hava
det förtroendet till mig, att jag för min egen skull vill
mottaga syndare, som komma till mig, utan fruktan, att
jag för deras ovärdighets skull skall tröttna och stöta bort
dem, så haven åtminstone det förtroendet till mig, att jag
för min Faders skull och av lydnad för hans bud skall
mottaga och frälsa dem. Ty även om jag icke ville det, så vill
dock han det, och jag är kommen i världen just för att
göra min Faders vilja, och icke min egen.”
161. Detta säger dock icke Herren så, som ville han
ingiva någon människa den meningen, att hans vilja är
någon annan än Faderns. Nej, här gäller hans ord: Jag och
Fadern äro ett (Joh. 10: 16). I en av Davids psalmer säger
Messias om sig: Se, jag kommer, i boken är skrivet om
mig: din vilja, min Gud, gör jag gärna (Ps. 40). Det var
alltså icke med någon slags ovillighet han åtog sig det
ämbete, som Fadern gav honom, icke med ovillighet han steg
ned i världen och tog på sig dess syndanöd. När Fadern
gav honom detta ämbete, så svarade han icke: ”Kan du
icke låta mig slippa? Kan du icke sända någon annan? Kan
du icke hellre låta det släktet förgås än utsätta mig för
sådan förnedring och sådant lidande?” Nej, gärna, oändligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
