Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när äntlingen Pilatus gav judarna rättighet att välja
mellan Jesus och Barrabas, frälsaren och en rövare, så valde
de den senare men fordrade den förres korsfästelse. Och
när han sedan korsfästes, så skedde det med en rövare på
vardera sidan. Allt detta led han stilla och tåligt för deras
frälsning, som misshandlade honom. Sådan var Jesu
kärlek. Och den, som ser honom, ser Fadern.
442. Om denna kärlek talar en from lärare (pastor
Harms) följande sköna ord: ”En gång körde en släda i
starkt trav genom en polsk skog. Vintern var sträng, snön
låg hög, och vargarna voro hungriga. Men vad hungriga
vargar hava att betyda, veta polackerna. Den adelsman,
som satt med sin hustru i slädan, samt kusken visste det
också. Därför ilade slädan genom skogen så hastigt, som
hästarna kunde springa. Men det räckte icke länge, förrän
de resande fingo höra ett avlägset tjut. Närmare och
närmare kom detta tjut, oaktat hästarna sprungo av alla
krafter, och snart var slädan omringad av en flock hungriga
vargar. Adelsmannen var emellertid beväpnad och sköt, så
gott han kunde, och träffade också ganska väl. Men fast
en och annan varg stupade, var faran därmed ej undviken,
ty vargarna voro många. Han såg därför snart intet annat
än döden för sig, sin hustru, sin tjänare och sina hästar.
Då räckte den trogne tjänaren tömmarna till sin herre och
sade: ”Herre, sörj för eder och sörj för mina barn”, och
så hoppade han ur slädan med sabeln i hand mitt bland
vargarna. Tjänarens herre gav i detsamma hästarna snärt
på snärt, och i full sträck ilade de som en stormvind, och
snart syntes ljus från närmaste by. Adelsmannen och hans
hustru voro sålunda räddade. Men med djup smärta tänkte
han på sin trogne, livet uppoffrande tjänare, och det
dröj-20*. — Smärtornas man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
