Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. O du Guds kärlek underbar - N:o 188. Jag vet en källa, djup och klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
1.
O du Guds kärlek underbar,
Som ingen tanke fattat har,
Som blifver kvar, då allt skall fly,
Evinnerlig och evigt ny!
2.
Hur djupt allt hat och ondska går,
Långt djupare likväl du når;
Högt öfver himlarnas kupol
Du strålar klart, du kärlekssol!
3.
Du lyser i den blåa skyn,
I liljans doft, i skogens bryn;
Du sträcker ut ditt ljufva band
Kring stjärnors hvalf och haf och land!
4.
Men mer än uti annat allt
Du strålar fram i hans gestalt,
Som utaf Fadern sändes ned
Och döden till vår frälsning led.
5.
O längd och bredd, o djup och höjd,
Lys upp vårt lif med helig fröjd,
Att evigt vi besjunga må
Den Gud, som ensam älskar så!
1.
Jag vet en källa, djup och klar,
Som skänker rening åt enhvar,
Som tvås däri, och denna flod
Är Jesu Kristi dyra blod.
2.
Se, röfvaren på korsets stam
Till denna källan glad kom fram;
Dit kom ock jag, så ond som han,
Och rening ifrån synden fann.
3.
O Herre, se’n i tron jag såg
Den hälsokällans purpurvåg,
Din kärleks lof jag sjungit har
Och sjunga vill, tills hem jag far.
4.
Där med en skönare musik
Jag sjunga vill din kärlek rik,
När denna tunga, kall och stum,
Är gömd i grafvens mörka rum,
5.
Ty mig, fast intet värd jag var,
Du med ditt blod förvärfvat har
En gyllne harpa, klar och skön —
O underbara nådelön!
6.
Så får ock jag i evighet
Lofsjunga din barmhärtighet
Och på de gyllne strängar slå
Ditt lof, du, som mig älskat så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
