Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 176. Jag behöfver dig, o Jesus - N:o 202. O, jag vet ett ord, som klingar - N:o 408. Herre, när det kring mig skymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Jag behöfver dig, o Jesus,
Till min frälsning och mitt ljus;
Jag behöfver dig att tysta
Böljornas och stormens brus.
Jag behöfver dig, när dagen
Byts i kväll för alltid här,
Och min väg ur tidens dunkel
Hän till evigheten bär.
N:o 202.
1.
O, jag vet ett ord, som klingar
Med en klang så ljuf och rik;
I dess toner hörs ett eko
Utaf himmelens musik.
Nåd — se där det ljufva ordet,
Nåd för intet, full och fri!
Det förvandlar jordens missljud
I en himmelsk harmoni.
2.
Mörka moln min väg betäckte,
Mörkt det var uti mitt sinn’;
För min skuld var himlaporten
Sluten, jag kom ej därin.
Då kom Jesus uti natten,
Hjälte, underlig och råd,
Och min synd han tog ifrån mig,
Skänkte mig en evig nåd.
3.
Nu på hvarje blad i skriften.
Som förut fördömde mig,
Strålar Jesu dyra löfte:
Jag din synd förlåter dig.
O det ljufva nådesordet!
Det står fast som Herren själf;
Aldrig skall den frälsningsklippan
Rubbas utaf tidens älf.
4.
Nåd! — o, lär mig, Herre Jesus,
Mer och mer dess djup förstå
Och att vittne därom bära,
Att allt flere frälsas må!
Nåd mig gif i alla skiften
Och uti den sista strid,
Tills jag genom himlaporten
Får gå in i Herrens frid!
N:o 408.
1.
Herre, när det kring mig skymmer,
Lär mig tro, fast jag ej ser;
När jag plågas af bekymmer,
Hjälp, att jag ej sjunker ner!
Du har hulpit många gånger
Barnet utur nöd förut
Och förvandlat sorgesånger
Uti lof och tack till slut!
2.
För de år, som svunnit, lär mig
Prisa glad ditt dyra namn;
I den mörka dalen bär mig,
Bär mig i din herdefamn!
Du densamme ju förblifver,
Om ock mörkret tager till;
Lär mig då att, hvad du gifver
Eller tager, vara still!
3.
Sänd mig från den sälla stranden
Evighetens ljusa tröst;
Tag mitt hjärta, lossa banden,
Låt mig hvila vid ditt bröst!
Efter lifvets snabba stunder
Vill jag se’n i evighet
Prisa dina kärleksunder,
Sjunga din barmhärtighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
