Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet troligen då blivit förstört av vådeld eller fiendehand, och länet, som en tid tycks ha
omfattat även södra delen av Vedbo härad, uppdelades så, att Östra härad lades under
Kalmar slott. I slutet av femtonde seklet innehade Sven Stures arvingar, Nils och Svante
Sture, Västra härad och Södra Vedbo i förläning. Från 1687 ingår det gamla Njudung i
Jönköpings län.
Den västliga delen av Tiohärads lagsaga, omfattande Sunnerbo, Östbo och Västbo
härader, benämndes under medeltiden vanligen Finnveden och utgjordes av en låglänt,
mestadels av kärrtrakter och skogbevuxna sandmoar uppfylld landsträcka längs Nissan och
Lagan. Endast mittpartiet omkring sjöarna Bolmen och Vidöstern hade en något bördigare
jordmån. De båda vägar som sedan gammalt förbundo Finnveden med andra bygder, följde
Nissans och Lagans lopp. Den ena. "Nissastigen", förde åt sydväst till den d. v.
riksgrän-sen mot Danmark och vidare till Falkenberg och Halmstad samt norrut till Jönköping.
Den andra huvudvägen gick längs Lagan söderut till Markaryd, där den delade sig i en
sydlig gren till Örkelljunga i Skåne och en västlig, som följde ån ända till dess utlopp vid
Lagaholm. Nissastigen och vägen utmed Lagan förenades i norr vid Jönköping, som
härigenom fick stor strategisk betydelse under medeltidens och Vasatidens fejder med
danskarna. Nära gränsen till Tveta härad sammanstötte en från Växjö och Nydala kloster
kommande trafikled med Lagavägen.
Finnveden lydde i kyrkligt hänseende ända till reformationen under Linköpings
biskopsstol och har sedan dess hört till Växjö stift. Den världsliga förvaltningen av bela "landet"
anförtroddes 1362 av konung Håkan Magnusson åt riddaren Magnus Nikilsson och
överlämnades sedermera jämte Värend av drottning Margareta till den mäktige jorddrotten
Abraham Brodersson. Efter dennes död (1410) synes Finnveden i administrativt
hänseende blivit uppdelat på angränsande län. tills det genom 1634 års regeringsform lades
under "landshöfdingen i Småland" och 1687 införlivades med Jönköpings län. som det
fortfarande tillhör.
Bedan på 1200-talet var Jönköping, på grund av sitt läge vid södra Vätternspetsen och
sina goda vägförbindelser med angränsande bygder, den naturliga huvudorten för
nordvästra delen av nuvarande Småland och fick 1284 sina första stadsprivilegier av Magnus
Ladulås. Ungefär samtidigt blev staden residens för ett efter densamma uppkallat län.
"Fraefectura Junacopensis" omtalas nämligen i urkunder från Folkungatiden. Under
senare hälften av fjortonde århundradet förekommer i officiella handlingar namnet
"Juna-köpunglis föghati", men detta synes då ha varit underordnat hövitsmannen i Östergötland,
och fogdesätet var icke förlagt till själva Jönköping utan till det vid Huskvarna belägna
fästet Rumlaborg, som anlades omkr. 1366 av konung Albrekt och förstördes under
Engelbrekts folkresning men återuppbyggdes av Karl Knutsson. Rumlaborgs län var förpantat
till Bo Jonsson Grip under dennes senare levnadsår, och av hans skriftliga
överenskommelse med Hans von Bosepol. som 1385 övertog detsamma, framgår, att länet då bestod av
staden Jönköping, Tveta, Vista, hälften av Vedbo — sannolikt den norra — och Mo härader
samt Habo och Fiskebäcks socknar i Vartofta härad. Drottning Margareta indrog länet till
kronan, och under unionstiden tyckes det ha minskats samt i regel endast omfattat Tveta och
Vista härader med Visingsö. Namnet Rumlaborgs län förekom ännu under Gustaf Vasas
regering, men försvinner därefter ur officiella handlingar och ersättes med Jönköpings län,
som 1687 fick sina nuvarande gränser.
— 9 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
