Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det för Per Brahe d. ä. 1562 upprättade grevskapet Visingsborg omfattade till att börja
med Visingsö men utökades sedermera flera gånger med områden på det småländska
fastlandet och i Västergötland, så att förläningen, då den 1681 drabbades av reduktionen, hade
en sammanlagd areal på c:a 12,5 kvadratmil. Eksjö stad samt 23 hemman i Mo och
Tveta härader blev 1653 friherrskap för Bernhard Liwe (vilkens ättlingar kallade sig von
Liewen). Staden reducerades redan 1655, återstoden av friherrskapet 1680.
Östra delen av nuvarande Småland var i början av medeltiden fördelat i särskilda
"land", som beträffande lagskipningen tidigt torde ha anslutit sig till Östgöta lagsaga.
Huvudbygden Möre, som omfattade Norra och Södra Möre härader, och sträckte sig från
Kalmartrakten till Blekingegränsen, synes dock — antagligen på grund av sitt avlägsna
läge — ha intagit en tämligen självständig ställning i judiciellt hänseende och hade ännu
i slutet av 1300-talet en för båda häraderna gemensam tingsplats vid Dörby, strax väster
om Kalmar. Av de ursprungliga nordöstra "smålanden" blevo Ydre och Kind snart nog
förenade med Östergötland, medan Tpist och den söder därom belägna kuststräckan ifrån
mitten av 1500-talet räknas som delar av landskapet Småland.
Hela det småländska kustlandet, som hittills tillhört Linköpings stift, avskildes 1602
därifrån ■— med undantag av de fem nordligaste häraderna, — och blev ett särskilt kyrkligt
förvaltningsområde under en i Kalmar residerande superintendent. Det nya stiftet
upphöjdes 1678 till biskopsdöme och ägde bestånd till 1915, då det enligt beslut av 1903 års
riksdag sammanslogs med Växjö stift.
Med avseende på den världsliga förvaltningen torde östra Småland redan tidigt ha
utgjort ett särskilt hövdingedöme av ungefär samma storlek som nuvarande Kalmar län.
Det kallades under medeltiden vanligen "Kalmarna föghati", och i Magnus Erikssons
landslag stadgas, att vapensynen med länets frälse skulle hållas i Kalmar.
Under de oroliga politiska förhållandena i senare hälften av 1300-talet var länet
förpantat till olika utländska furstar och stormän, först 1361—66 till greve Henrik av
Holstein. därefter till hertig Albrekt av Mecklenburg, som 1375 överlät panten till den
förutnämnde tyske riddaren Vicke von Vitzen. Denne avstod efter någon tid i sin tur
förpant-ningsrätten till Bo Jonsson Grip men fortfor likväl att sköta förvaltningen för den nye
länsinnehavarens räkning.
Sedan Stäkeholms slott på 1360-talet anlagts på en holme i inloppet till Gamlebyviken,
avskildes Tjust från "Kalmarna föghati" och bildade sedermera ett särskilt län, som en tid
innehades av Bo Jonsson och hans ättlingar, och som 1562 jämte staden Västervik
gjordes till grevskap åt Svante Sture. Sedan Stureätten 1616 utslocknat på svärdsidan,
förlänades grevskapet 1651 till fältmarskalken Hans Kristoffer von Königsmarck men indrogs
åter till kronan vid Karl XI:s reduktion.
I södra delen av Kalmar län upprättades 1645 också ett grevskap, omfattande Södra
Möre härad, som efter Brömsebrofreden sistnämnda år förlänades till rikskansleren Axel
Oxenstierna. I likhet med övriga grev- och friherrskap återbördades Södra Möre till
statsverket genom riksdagens beslut 1680.
Den självständiga ställning, som Kalmar län med avseende på förvaltningen sedan
gammalt intagit i förhållande till det småländska inlandet, fastställdes genom 1634 års
regeringsform, och denna särställning markerades även i kyrkligt och kulturellt hänseende
genom upprättandet av Kalmar stift. Öland har däremot ända från medeltiden såväl beträf-
— 10 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
