- Project Runeberg -  Smålänningar i Stockholm /
14

(1941) [MARC] - Tema: Småland, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt den vid danska högkvarteret utarbetade fälttågsplanen framtränga i nordvästlig
riktning och i Jönköpingstrakten förena sig med konungens trupper.

Att danskarnas storstilade fälttågsplan fullständigt misslyckades torde, näst den unge
Gustaf II Adolfs energiska och skickliga ledning av försvaret, ha berott på de svårigheter,
som den oländiga småländska terrängen och smålandsallmogens förbittrade motstånd
beredde fiendens numerärt överlägsna och välrustade men vid strid i kuperad skogsmark
fullständigt ovana trupper. Överallt där danskarna drogo fram hade bönderna själva i
förväg bränt sina gårdar och förstört allt, som kunde vara inkräktarna till nytta, varefter
de tagit sin tillflykt till de väldiga skogarna medförande sina husdjur och övriga
transportabla ägodelar. Broarna voro rivna, vägarna spärrades av förhuggningar, och de
marscherande kolonnerna råkade ofta i försåtliga bakhåll, arrangerade av desperata
friskaror, som likt hungriga vargar följde dem tätt i hälarna. Efter varje sådant för danskarna
förlustbringande anfall försvunno de tränade skogslöparna spårlöst i den omgivande
vildmarkens skyddande gömslen för att så snart marschbevakningen slappades åter göra en
pilsnabb attack. Artilleriet hade danskarna vid uppbrottet avsiktligt kvarlämnat för att
icke transporten av de tunga och otympliga pjäserna skulle minska marschtakten, men det
oaktat gick framryckningen på vissa ställen oerhört långsamt, och det berättas, att kung
Kristians egen armé på hela tio dygn endast förmådde avancera sju mil.

Biand de självsvåldiga utländska legosoldaterna framkallade den strapatsfyllda och till
synes ändlösa marschen genom obanade och ödelagda trakter, där intet fanns att plundra,
inom kort ett jäsande missnöje, som hotade att övergå till öppet myteri, när de knappa
livsmedelsförråden började tryta. Därtill kom, att det svenska motståndet avsevärt
hårdnade ju längre uppåt landet danskarna nådde, samt att dels på grund härav, dels till följd
av den oberäknat svårframkomliga terrängen och hotande proviantbristen
sammanträffandet mellan de båda invasionsarméerna framför Jönköping icke planenligt kunde
genomföras. I mitten av juli befann sig därför Rantzau i en så brydsam situation, att han för att
undgå faran att kringrännas av svenska trupper och beväpnade bondeskaror skyndsamt
måste slå till reträtt och lyckades under häftiga strider med de påträngande svenskarna,
som tillfogade honom svåra förluster, återvända till Kalmar. Kung Kristian nådde
visserligen, ehuru avsevärt försenad, fram till den avtalade mötesplatsen, men då han där fick
underrättelse om, att Rantzau tvungits retirera, hade ej heller han något annat val än att
hals över huvud via Nissastigen sätta sig och sin här i säkerhet på danskt territorium.

Det kostsamma fälttågets snöpliga avslutning gjorde den av sina föregående framgångar
övermodige danske konungen benägen för fred, som i januari 1613 under engelsk
förmedling avslöts i den lilla halländska byn Knäred, belägen i Lagadalen ungefär en mil från
gränsen till Småland. Sverige nödgades visserligen betala en ytterst betungande
krigskostnadsersättning till danskarna, som dock å sin sida måste återlämna alla under kriget
gjorda erövringar. Sedan dess har Småland varit förskonat från fientliga härjningar, med
undantag av de obetydliga skador, som anställdes under en i augusti 1677 från danska

flottan företagen landstigningskupp i Kalmartrakten.

«

Att den omgivande naturen städse utövat ett betydelsefullt inflytande på utvecklingen av
vissa, för en befolkningsgrupp utmärkande karaktärsdrag, är sedan länge bekräftat genom
iakttagelser från flera olika länder. Den sega ihärdighet, tålmodiga förnöjsamhet ocli dris-

— 14 — 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:29:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smistock/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free