Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande inom vitt skilda verksamhetsområden till gagn för huvudstaden och landet och till
heder för dem själva och deras gamla hemorter. Detta torde — hoppas jag — framgå av
följande historiska översikt av mera framstående män av småländsk härkomst, vilka under
längre eller kortare perioder av sin levnad varit bosatta i Stockholm. Framställningen, som
av lätt insedda skäl ingalunda gör anspråk på att vara fullständig, har för att ernå
önskvärd överskådlighet avfattats kronologiskt, varjämte i densamma omnämnda personer
sammanförts i vissa, av deras olikartade levnadskall betingade grupper.
*
Den traditionella uppgiften att Birger Jarl varit Stockholms stads grundläggare tyckes
av allt att döma vara riktig, och redan under senare Folkungatiden torde det tack vare
sitt från kommersiell synpunkt mycket fördelaktiga läge vid Mälarens utlopp i Saltsjön
raskt uppblomstrande samhället allmänt ha betraktats som svenska rikets huvudstad.
Under bela medeltiden uppgick Stockholms invånarantal säkerligen högst till inemot 10,000,
och befolkningen synes till övervägande del ha utgjorts av hantverkare och köpmän, bland
vilka sistnämnda många voro av tysk extraktion.
Det småländska inslaget i Stockholms befolkning vid denna tid kan givetvis icke
statistiskt angivas, men torde med största sannolikhet lia varit obetydligt och av mera tillfällig
natur, till följd av det långa avståndet och de primitiva vägförbindelserna mellan
huvudstaden och det sydsvenska inlandet. De infödda smålänningar, som under medeltiden
tillfälligtvis besökte eller för någon längre tid vistades i Stockholm torde därför nästan
uteslutande antingen ha tillhört det andliga eller världsliga frälset eller den sjöfarande
befolkningen från "Kalmarna föghati".
Några av de mäktigaste medeltida stormansätterna innehade både arvegods och
förläningar i Småland, t. ex. Stenbock och Trolle i landskapets södra delar, samt Bielke, Bonde,
Gyllenstierna och Sture i de norra. Bondeättens ryktbaraste medlem Karl Knutsson
(1408—1470), som tre gånger under sitt skiftesrika liv bar Sveriges krona och även en kort
tid var norsk konung, var visserligen icke född i Småland men tillbragte — enligt en i
poetisk form avfattad självbekännelse, som folktraditionen tillskrivit honom — den
lyckligaste tiden av sin levnad på det vackra Fågelvik i Tjust, som han 1429 fått i arv efter
sin moder Margareta Sparre, och som efter hans död övergick till hans dotter Kristina,
gift med Erik Gyllenstierna, och sedermera i 250 år förblev i denna släkts ägo. Även flera
andra ättlingar av förenämnda släkter spelade såsom medlemmar av rikets råd,
innehavare av höga hovtjänster ocli militära befälsposter en betydande roll i medeltidens politiska
liv och voro därför esomoftast nödsakade att å tjänstens vägnar vistas inom huvudstadens
murar. Dessutom hade Småland en ganska talrik jordbrukande lågadel, som genom att
personligen göra vapentjänst, förvärvat de ivrigt åtrådda frälserättigheterna. Dessa knapar
voro i regel råbarkade, vildsinta och hänsynslösa sällar, vilkas levnadsvanor och kulturella
hyfsning föga skilde sig från böndernas i deras hemtrakt. Representanter för denna
äventyrslystna ocli stridbara lantjunkarklass ha också säkerligen befunnit sig bland de
truppstyrkor, som vid olika tillfällen, än för de legitima konungarnas, än för revolterande
stormäns räkning, höllo landets huvudstad besatt under den senare medeltidens många
in-bördesfejder och dansk-svenska krig.
— 17 —
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:29:13 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/smistock/0017.html
