Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fället föreföll oviss, tog han som "praktisk ekonom" i bokstavlig mening det säkra för det
osäkra, lät 1754 prästviga sig och erhöll omedelbart anställning som pastorsadjunkt vid
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.
Antagligen på grund av sin under den oroliga sommaren 1756 ådagalagda politiska
"renlärighet" blev Trozelius utnämnd till hovpredikant, och två år senare erhöll han professuren
i ekonomi vid Lunds universitet utan att vara upptagen bland dem, som akademiska
konsistoriet föreslagit till denna befattning. Malisen påstod också, att universitetskansleren,
riksrådet Nils Palmstierna, förmått sina kolleger i rådet att utnämna Trozelius till professor
som belöning för en av honom 1757 utgiven politisk pamflett med titeln "Anmärkningar
öfver svenska historien", vari författaren gjort vissa, för hattregeringen smickrande
anspelningar på hovpartiets misslyckade statskuppförsök 1756.
Under sin akademiska lärarbana utvecklade Trozelius en omfattande
skriftställarverk-samhet, som dock beträffande kvaliteten lämnade mycket övrigt att önska. Många av hans
över hundra avhandlingar i olika ekonomiska ämnen äro mera av pekoralistiskt än
vetenskapligt intresse och blevo därför ofta föremål för spefulla anmärkningar i den samtida
tidningspressen. Den onekligen kuriösa titeln på en av hans skrifter: "Landtmannagenväg
till fruktträn" gav sålunda Stockholms Posten osökt anledning till den elaka reflexionen,
att boken "kunde komma mången väl till pass, som hittills haft mödan att klifva öfver
plank, då deremot egare af fruktträdgårdar torde helst önskat att dylika genvägar ej blifvit
upptäckte". Trogen sin gamla vana att alltid söka stå på god fot med de makthavande
försummade ban icke tillfället, när Gustaf III:s försök vid mitten av 1770-talet att göra
brännvinsbränningen till ett regale framkallat en hetsig opposition i hela landet, att i en
avhandling, benämnd "Tankar om kronobrännerier", på ett om hart när otrolig naivitet
vittnande sätt söka framhålla den nationalekonomiska nyttan hos dessa inrättningar, som
beredde "menigheten en fröjdetår" och att i osmakligt servila ordalag prisa konungens
landfaderliga vishet. I sextioårsåldern blev Trozelius kyrkoherde i Hardeberga och Sandby
prebendepastorat, tog 1786 avsked från professuren och avled i Lund 1794.
Magnus Lehnberg var en värdig representant för de vittra och vetenskapligt intresserade
prelater, som tack vare dessa egenskaper och diplomatisk smidighet i sitt offentliga
uppträdande stego till kyrkans högsta ämbeten under det gustavianska tidevarvet. Han föddes
1738 i Södra Vi församling, Kalmar län, kom 1778 till Uppsala, där han av ekonomiska
skäl bestämde sig för den prästerliga banan och blev efter avslutade teologiska studier
komministeradjunkt vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm 1785. Två år senare erhöll han
i tävlan om Svenska akademiens prisämne i vältalighet stora priset för sitt "Äreminne
öfver Birger Jarl" och lyckades även 1788 vinna samma utmärkelse för "Äreminne öfver
Gyllenhjelm". Dessa vältalighetsprov i tidens smak väckte ett oerhört uppseende och fäste
Gustaf III:s uppmärksamhet vid den unge kyrkoadjunkten, som nu gick en lysande
framtid tillmötes.
Svenska akademien valde 1789 Lehnberg till ledamot efter greve M. von Hermansson
och följande år utnämndes ban till kyrkoherde i Kungsholms församling. Kort efter
Gustaf III:s död blev han överhovpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena samt
anförtroddes 1802 samma befattning hos Gustaf IV Adolf och utsågs samma år till kyrkoherde
i Jakob och Johannes, huvudstadens förnämligaste församlingar på den tiden. Hans
prästerliga karriär avslutades 1805 med utnämningen till biskop i Linköping, där han redan
tre år senare dog vid endast femtio års ålder. Lehnberg ansågs som sin tids obestridligt
— 22 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
