Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förkorta sitt liv 1837. Liljegren var en trägen forskare, men saknade de chefsegenskaper,
som fordras för en framgångsrik förvaltning av de maktpåliggande ämbeten, som
anför-trotts honom. Hans vetenskapliga produktion behandlar huvudsakligen ämnen inom
nordisk arkeologi och dessutom redigerade ban. delvis med biträde av B. E. Hildebrand, de
första två banden av den betydelsefulla urkundseditionen "Svenskt diplomatarium"
(1829—37).
Den tredje och hittills siste riksantikvarien av småländsk börd. Bror Emil Hildebrand,
föddes 1806 på Flerohopps bruk i Madesjö socken, Kalmar län, blev 1820 student, 1826 fil.
magister och 1830 docent i numismatik vid Lunds universitet och studerade s. å. i
Köpenhamn för den berömde arkeologen och numismatikern Christian Jügensen Thomsen, med
vilken han sedermera underhöll intima vetenskapliga förbindelser. Som skicklig
numismatiker blev Hildebrand 1832 anmodad att biträda vid ordnandet av Kungl, myntkabinettet
i Stockholm, fick följande år en
amanuensbefattning vid Vitterhetsakademien samt utnämndes
1837 till riksantikvarie efter Liljegren. Vid sidan
av denna tjänst utförde ban flera krävande
offentliga uppdrag av mer eller mindre tillfällig
art. Sedan Hans Järta 1840 flyttat till Uppsala,
var han sålunda förordnad till biträdande och
från 1845 till mitten av 1847 vikarierande
riksantikvarie samt övervakade Riksarkivets flyttning
från slottet till samma hus vid Skeppsbron, där
även de av honom ordnade, Statens historiska
museum och Kungl, myntkabinettet tillhörande
samlingarna förvarades, tills de 1865—66,
likaledes under hans ledning, överfördes till den nya
Nationalmuseibyggnaden. Från 1837 till sin död
1884 vårdade ban Riksbankens ansenliga mynt-,
medalj- och sedelsamling och tjänstgjorde, efter
Henning Hugo Hamiltons nödtvungna avgång.
1881—83 såsom t. f. sekreterare i Svenska
akademien, som han tillhörde sedan 1866. Tack vare en arbetsförmåga av ovanliga mått kunde
Hildebrand dessutom utöva en lika omfattande som vetenskapligt värdefull
skriftställar-verksamhet, som företrädesvis ägnades hans älsklingsämne numismatiken. Han redigerade
1838—79 "Vitterhetsakademiens Handlingar" och 1868—80 den av honom grundade
"Antiqvarisk Tidskrift", och hans flitiga penna försåg under årens lopp båda dessa publikationer
med talrika bidrag.
Till märkesmännen inom svensk folklivsforskning räknas med fullt fog Gunnar Olof
Hyltén-Cavallius, född 1818 på Hönetorp i Vislanda socken, Kronobergs län. Efter studier
i Uppsala, som resulterade i filosofie magistergraden 1839, tjänstgjorde han vid Kungl,
biblioteket i Stockholm, där ban avancerade till förste amanuens 1852, förordnades fyra år
senare till direktör för Kungl, teatern, vars organisation och repertoar han skickligt
anpassade efter tidsandans krav, samt var 1860—64 svensk-norsk chargé-d’affaires och
generalkonsul i Rio de Janeiro. Sedan han på egen begäran sistnämnda år entledigats från
dessa befattningar, ägnade han sig huvudsakligen åt etnologiska forskningar och bodde
B. E. Hildebrand.
— 31 — 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
