Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konservativt-byråkratiska riddarhusgruppen, framträdde vid den stormiga riksdagen 1834—
35 som regeringens talangfullaste försvarare i rikets första stånd och ådrog sig härigenom
stark ovilja från oppositionens sida. När han på konungens önskan 1838 åtagit sig att
på förordnande förvalta hovkanslersämbetet samt — likaledes enligt konungens vilja och
mot sin personliga uppfattning i tryckfrihetsfrågor — börjat bekämpa den liberala pressens
agressivitet med indragningar av för regeringen misshagliga tidningar, väckte detta en så
stark och allmän indignation, att Hartmansdorff redan på senhösten s. å. fann sig
föranlåten begära entledigande från hovkanslersförordnandet och som t. f. landshövding i
Kalmar tillsvidare draga sig tillbaka från den aktiva politiken. Vid riksdagen 1840 stod han
emellertid åter i stridslinjen och organiserade med skicklig hand regeringens försvar på
riddarhuset, trots den sedan hovkanslerstiden kvarstående personliga spänningen mellan
honom ocli den åldrige konungen. Som belöning för sina trogna tjänster utnämndes han
1841 till president i kammarrätten och avled 1856.
Hartmansdorff hade under tjugo års tid haft
att kämpa mot en stigande men i stort sett
oför-skyld impopularitet. För eftervärlden framstår
han som en kunskapsrik, omutligt rättskaffens
och i flera hänseenden ovanligt framsynt
representant för Karl-Johanstidens byråkrati. Han
hade också stora litterära intressen, stod i sin
ungdom i nära förbindelse med de nyromaniska
kretsarna och upptogs 1811 i Götiska förbundet.
Av hans talrika skrifter må särskilt framhållas
"Förslag till inrättningen af Sveriges
statsförvaltning" (2 bd 1823), som innehåller värdefulla
bidrag till vår äldre förvaltningshistoria, samt ett
1854 publicerat förslag om införande av
kyrkomöten. Nykterhetsrörelsen hade i Hartmansdorff
en ivrig förkämpe, och han bidrog kraftigt till
1853—54 års lagstiftningsåtgärder rörande
sprit-dryckstillverkningen i riket.
Bland de män som sedan mitten av förra seklet beklätt höga och ansvarsfulla poster
inom den civila förvaltningen och lagskipningen i Stockholm, märkas följande infödda
smålänningar.
Ludvig Theodor Almqvist — född i Gränna 1818, död på Älgö i Överselö socken,
Södermanlands län 1884 — blev efter tjänstgöring i Svea hovrätt och Nedre justitierevisionen
häradshövding i en av Södermanlands domsagor 1853, inträdde 1856 i den ombildade
Gün-therska ministären, först som konsultativt statsråd och senare s. å. som civilminister,
utnämndes efter sin avgång ur regeringen 1860 till justitieråd, var 1867—70 president i Svea
hovrätt, därefter åter medlem av Högsta domstolen till 1879, då han kallades att övertaga
justitieminister portföljen i den andra Be Geerska ministären. När denna följande år avgick,
återbördades Almqvist till Högsta domstolen. Ären 1867—69 tillhörde han Första
kammaren och fungerade 1867 som dess vice talman.
Frans Albert Anderson — född 1831 i Askeryds församling, Jönköpings län, död i
Stockholm 1923 — blev 1873 kammarråd, var 1884—1902 generaldirektör och chef för
J. A. von Hartmansdorff.
— 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>