Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler, Bror Viktor - Adler, Nils - Adlerberg - Adlerberg, Carl Gustaf - Adlerbeth - 1. Adlerbeth, Gudmund Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adler
13
Adlerbeth
visningens höjande, bl. a. genom att
skarpare begränsa yrkesutbildningen
och grunda en ny fackavd.,
maskin-yrkesskolan. A. blev 1890 inspektör
för de tekniska yrkesskolorna i riket
och för teckningsundervisningen vid
de allm. läroverken och
seminarierna. — A:s livliga intresse för den
sv. konstindustrin blev till gagn för
undervisningen i Tekn. skolan under
hans rektorat där och avsatte spår i
våra konstindustriella framgångar
t. ex. pä utställningen i Budapest
1896. — Gift 1) 1877 med Gerda
Solter, † 1903; 2) 1904 med Ida
Lau-renteia Ilolter. N. B.
Adler, Nils,
jordbrukskoopera-tör, f. 21 juli 1878 i Hällestads skn,
Malmöh. län. Föräldrar:
ängsmästaren Karl Jönsson och Kersti
Eriksson. —- A., som tillhör en gammal
skånsk bondesläkt, kom i sin
ungdom till Stockholm, där han blev
spårvagnsförare och snart erhöll
framskjutna poster inom
fackföreningsrörelsen och kooperationen: som sekr. i
Spårvägsmannaförb. 1903—09, som
ombudsman i Järnvägsmannaförb.
1910—14 och som organisationschef
i försäkringsanstalten Folket 1915—
19. I Andra Iv. företrädde han
socialdemokratiska partiet 1925—28. —
Från 1910 har A. sysslat med
praktisk jordbruksdrift ocli särskilt ägnat
sig åt därmed sammanhängande
problem. Som led. av Statens
egnahemsstyr. 1926—31 har han livligt
intresserat sig för egnahemsrörelsen. Han
har även deltagit i olika
jordbruksutredningar, mottog 1930 dir.-posten
i Sv. jordbrukskreditkassan och blev
1934 led. av Statens jordnämnd. I
Järnvägsrådet har lian säte sedan
1935 och är även ordf. i Statens
potatismjölnämnd. — A, tillhör
förgrundsgestalterna inom
lantmannakooperationen, där särskilt hans
organisatoriska insats varit betydande. På hans
förslag om reorganisation av
jordbrukets kreditväsen tillkom vid 1930 års
riksdag vår nuv.
jordbrukskasseorganisation, som varit till ovärderlig
hjälp för jordbrukets utveckling i
vårt land. A. har utgivit "Staten och
jordbruket" (Tidens
Medborgarhand-böcker, XIII, 1929). — Gift 1917 med
Alma Anderström. N. B.
Adlerberg, ätt, härstammande från
bonden Jöran i Värmland (f. omkr.
1470), vars sonsons son Jöran
Eriksson, slutl. kronobefallningsman (f.
1589, † 1669), antog namnetSwebilius
och blev far till ärkebiskopen Olof
Swebilius (se denne). Dennes barn
adlades 1684 med namnet A.
Ärkebiskopens äldste son, assessorn i Göta
hovrätt Samuel A. (f. 1660, † 1709), blev
stamfar för en estländsk ättegren och
farfars farfar till generalguvernören
över Finland, Nikolai A.,
rysk-est-ländsk greve (f. 1819, † 1892).
Ärkebiskopen Olof Swebilius’ andre son,
majoren Göran A. (f. 1662, † 1706),
blev farfars far till envoyén Carl
Gustaf A. (se nedan), som 1810
upphöjdes i friherrligt stånd och själv slöt
sin friherrliga ätt.
Adlerberg, Carl Gustaf,
friherre, diplomat, f. 1 jan. 1763 i
Stockholm, † 22 juni 1814påMariannelund,
Hässleby skn, Jönköp. län. Föräldrar:
statskommissarien Göran A. och
grevinnan Anna Elisabet Löwenhielm.
—- A. blev volontär vid
Västmanlands reg. 1769, fänrik vid Jämtlands
reg. 1772, kapten 1787 och major i
armén 1790. År 1781 inträdde han på
den diplomatiska banan som
kommis-sionssekr. i Madrid, förflyttades till
Konstantinopel 1784, kom åter till
Madrid 1795, blev chargé d’affaires
1798 och envoyé 1S05 samt
återkalla-desl806. Han blev 1807 envoyé i
London och förde som sådan
förhandlingarna med den engelska regeringen om
en militär hjälpsändning till
Sverige. Tvistigheterna mellan Gustav
IV Adolf och den engelska kårens chef
Moore, som hade sitt upphov i A:s
löfte, att kåren skulle mottas i
Göteborg och icke omedelbart behöva
användas mot Norge, gjorde A:s
ställning i London ohållbar; han
återkallades 1808 men utnämndes s. å. till
envoyé i Madrid. Efter revolutionen
1809 avgick han definitivt ur
statstjänsten, då han ansåg sig stå
främmande för den nya sv. politiken.
A. upphöjdes 1810 i friherrligt stånd.
Han hade starka antipatier mot
Napoleon och fruktade, att Sverige åter
skulle isoleras genom en försoning
mellan Frankrike och Ryssland. Karl
Johans politik vann hans fulla
gillande. — A. anses som en av de
främsta sv. diplomaterna under
Gustav IV Adolfs tid. — Ogift. G. U.
Adlerbeth, ätt, vars äldste kände
stamfar, bondsonen från hemmanet
Beet i Bottnarvds skn i Jönköp. län
Per Beth, på 1600-talet var länsman i
Småland. Hans sonson, kyrkoherden i
Villstads pastorat av Växjö stift
Petrus Teodori Beth (f. 1647, † 1719),
hade sönerna kaptenen Samuel Beth
(f. 1685, † 1732) och Gudmund Beth,
slutl. v. president i Göta hovrätt (f.
1687, † 1753), vilka 1720 adlades med
namnet A. Gudmund A:s sonson,
statsrådet Gudmund Jöran A. (A. 1),
upphöjdes 1809 i friherrligt stånd
enligt 37 § R. F. Ätten utgick med hans
son, fornforskaren friherre Jacob A.
(A. 2).
1. Adlerbeth, Gudmund
Jöran, friherre, statsman, skald, f. 21
maj 1751 i Jönköping, † 7 okt. 1818 på
Ramsjöholm, Svarttorps skn, Jönköp.
Gudmund Jöran Adlerbeth. Pastell (detalj)
av L. Pasch d. y. 1780 (Gripsholm).
län. Föräldrar: hovjunkaren,
sedermera hovrättsassessorn Jahob Fredrik
A. och Anna Maria Spalding. — A.
växte upp på släktfideikommisset
Ramsjöholm och åtnjöt till sitt
sjuttonde år faderns undervisning på
olika områden. Intrycken från de
lantligt enkla men oberoende
levnadsförhållandena i barndomsmiljön
bestämde hans karaktärsutveckling, och
kärleken till fädernetorvan blev en viktig
inspirationskälla för hans diktning.
A. blev student i Uppsala 1768 och
gjorde sig där bemärkt inte bara som
studiebegåvning utan även genom
skickligt handlag med verskonsten,
och som flitig medl. av det vittra
sällskapet Apollini sacra knöt han
förbindelser med en del av de män,
som skulle komma att inta en bemärkt
plats i gustaviansk odlingshistoria.
Sedan han 1771 avlagt kansliex. och
i Stockholm börjat som kanslist vid
olika verk, blev han snart en av de
mest uppmärksammade förmågorna i
sällskapet Utile dulci, där han
sammanträffade med Kellgren,
Oxenstierna och andra av tidens litterära
koryféer, och i vars publikation
"Vitter-hetsnöjen" han framträdde med
dikter. G. F. Gyllenborg fäste konungens
uppmärksamhet på honom, han knöts
till de litterära aftoncirklarna på
slottet, och hans förmåga togs i anspråk
för kungens dramatiska planer,
samtidigt som hans karriär nu gick raskt.
Han blev protokollssekr. 1774,
riksantikvarie (i vilken syssla från 17S6
ingick sekretariatet i Vitt. akad.) och
kungens handsekr. 1778, åtföljde
Gustav III som tjänstgörande
expedi-tionssekr. på den italienska resan
1783—S4 med särskilt uppdrag att
föra journal över sevärdheter i konst
och antikviteter (utg. av H. Schück
i "Svenska memoarer och brev", 5,
1902), blev kansliråd 1787, erhöll 1793
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
