Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adlersparre, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adlersparre 19 Adlersparre
dens snarast ett organ för den yngre
adelsoppositionen. A:s oppositionella
inställning, särskilt vid riksdagen
18*00, hade till följd, att "Läsningen"
på grund av regeringens ingripande
måste upphöra 1801, men
dessförinnan hade A. med pennans hjälp vunnit
en obestridd ledarställning som
förkämpe för en av upplysningstidens
liberala idéer närd reformvilja. —
Genom hertig Karls bemedling fick
A. 1808 återinträda i krigstjänst; han
blev major och överstelöjtnant s. å.
samt chef för värmländska
fördelningen 1809. I revolutionsrörelsen 1808—
09 kom A. först täml. sent att spela en
ledande roll. Revolutionsplaner voro å
bane både inom armén och bland de
civila ämbetsmannakretsarna i
Stockholm. Då det utrikespolitiska läget
syntes allt mörkare — rykten hade
nått Sverige om en i Erfurt mellan
Napoleon och Alexander I avtalad
delning av Sverige — och tilltron till
Gustav IV Adolfs förmåga att leda
Sverige ur krisen alltmer
förminskades, beslöt A. vid jultiden 1808 att
sätta sig i spetsen för en resning,
därtill ivrigt uppmanad av C. H.
Anckarsvärd. Med energi grep A.
sig därefter an med att organisera
resningen, värva anhängare vid de
övriga reg. och försäkra sig om den
dansk-norska arméns passivitet, då
han med sina trupper skulle tåga mot
Stockholm. A. sammanträffade med
chefen för arméns vänstra flygel,
sin gamle krigskamrat överste C. H.
Posse, i ökna gästgivargård och
överenskom med honom om ett
gemensamt uppträdande. Där författade A.
på aftonen 8 jan. 1809 den ryktbara
revolutionsproklamationen. Arméns
olika avd. samlades i början av mars
1809 i Karlstad, där A. hälsade
trupperna och mottog deras försäkringar
om trohet.
Revolutionsproklamationen, som vid denna tid trycktes och
spreds, beundrades i högsta grad av
samtiden. Som propaganda var den
tydl. förträfflig, som programskrift
är den frasrik men oklar. Napoleons
ädelmod ocli grannarnas
fredsbenägenhet, sedan Gustav IV Adolf
avlägsnats från tronen, räknas i den
som politiska realiteter. A. hade med
sina trupper nått Örebro, när han den
14 mars på kvällen nåddes av
underrättelsen om statskuppen i Stockholm
dagen förut, men han fortsatte trots
detta sin marsch till huvudstaden och
kom dit 22 mars. I Stockholm
inträdde A. i den provisoriska regeringen
och kunde, stödd på sina trupper, en
tid utöva ett betydande inflytande.
Något klart genomtänkt program för
den nya regeringens ordnande hade
han dock icke, skiftade själv ofta
åsikt och stod snart politiskt ganska
Georg Adlersparre.
Målning (detalj) av Fredrik Westin 1809 (Gripsholm).
isolerad; så blev han t. ex. ej ens
invald i den nya riksdagens
konstitutionsutskott. I
Karlstadsproklamationen hade A. hävdat ständernas
frihet att sammanträda och besluta om
fäderneslandets angelägenheter, i det
s. k. Tibbleprogrammet 21 mars hade
han angett principerna för en
reorganisation av konseljen och velat, att
hertig Karl, innan ständerna
sammanträdde, skulle utropas till konung
och sedan bevisa sin arvsrätt till
tronen för dessa, som skulle få utse "en
tronföljare av fransk eller dansk
fabrik". Sitt förslag om konseljens
ombildning lät han snart falla och
förmådde varken genomdriva sina
planer i fråga om hertig Karl eller
den nya författningen. Valet av den
nye tronföljaren, Karl August, hade
A. kraftigt understött i hopp att
därigenom bana väg för den
eftersträvade unionen med Norge. Prinsens
död var därför ett svårt slag för A.;
han verkade 1810 förgäves för
brodern Kristian Fredriks val. Till Karl
(XIV) Johan stod A. alltid i ett
ganska spänt förhållande, även om yttre
utmärkelser kommo honom till del.
— A. hade 1810 lämnat statsrådet
och verkade 1810—24 som
landshövding i Skarab. län; han blev
generalmajor 1812, greve 1816 och
serafimer-riddare 1818. Han var led. av bl. a.
Vet. akad. och Krigsvet. akad. Under
sina sista år, då han vistades på
sitt gods Gustavsvik, återupptog han
sin litterära verksamhet och utgav
bl. a. anonymt "Handlingar rörande
Sveriges äldre, nyare och nyaste
historia" (1830—33), vari han även kom
in på händelserna 1809.
Publikationen gav anledning till en rättegång,
som väckte den största
uppmärksamhet, då den gamle excellensen A.
personligen inställde sig som svarande
— den slutade med att han ådömdes
böter för att ha publicerat
"ministeri-ella handlingar". — "A. var ingen
stor man, som en överdriven beundran
stundom velat göra honom till, men
han har utfört en stor handling i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
