Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Agardh, Carl Adolph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agardh
29
Agardh
framstående matematiker och
naturvetenskapsman. Samtidigt visade han
stora litterära intressen, som förde
honom till en framskjuten plats bland
nyromantikerna. År 1S09 stiftade han
tills, med Askelöf och Hammarsköld
sällskapet Pro joco, och s. å. deltog
han i grundandet av veckotidn.
Polyfem, i vilken han bekämpade och
förlöjligade den akademiska diktningen.
Någon rättrogen nyromantiker var
lian dock knappast, och det dröjde
icke länge, förrän han närmade sig
Tegnér. Själv karakteriserade A.
senare sin litterära verksamhet endast
som ett "infall", och hans egentliga
insatser kommo i stället att falla
inom de områden, dit hans akademiska
studier fört honom:
naturvetenskapen och nationalekonomin. Han blev
filol. kand. 1803, fil. kand. 1805, fil.
mag. s. å., docent i matematik 1807,
e. o. botanices demonstrator 1810,
ekonomie adjunkt 1811 och prof. i
botanik och praktisk ekonomi 1812. Som
akademisk lärare hörde han till sin
tids främsta både genom sina
föreläsningar och sitt av stilistisk elegans
präglade författarskap. Tidigast vann
han berömmelse som botanist, främst
genom sina banbrytande systematiska
undersökningar på algologins område.
Han utgick där från Linnés
uppfattning men övergav snart denna och
skapade ett självständigt system. I
"Synopsis algarum Scandinaviæ" (1817),
där han eftersträvade en reformering
av algernas indelning, uppställde han
bl. a. grupperna Fucoideæ (brunalger)
och Florideæ (rödalger), och senare
gav han, framför allt i "Species
algaram" (1820, 1828, ofullbordad) och
"Systema algarum" (1824), en
systematiserad och enhetlig indelning av
algerna, som definitivt bröt med den
linnéanska, och som i sin
vetenskapliga klarhet blivit grundläggande för
algforskningen och givit impulser för
senare bearbetningar, främst av
sonen Jacob Georg A. (A. 3).
Betydelsefulla resultat av A:s omfattande
algologiska undersökningar föreligga även
i "Ieones algarum europæarum" (1828
—35) och "Conspectus criticus
diato-macearam" (1830—32), och bland
lians reformerande arbeten på andra
botaniska forskningsområden
förtjäna särskilt nämnas "Aphorismi
bota-nici" (1817—26) och "Classes
planta-rum" (1825). Stor uppmärksamhet
rönte han genom att förkasta den
linnéanska indelningen av växterna i
fanerogamer och kryptogamer och i
stället uppställa fyra huvudgrupper:
Acotyledoneæ, Pseudocotyledoneæ,
Cryptocotyledoneæ och
Phanerocoty-ledoneæ. Dessa grupper innefatta 33
ordningar, som uppdelas i tills. 202
familjer. J. E. Areschoug betonar, att
Carl Adolph Agardh. Litografi av O. Cardon.
denna sv. behandling av
växtsystemets indelning "ej bör förgätas,
synnerligast som utländska författare,
t. ex. Bischoff, fritt erkänna, att A.
tillkommer äran att vara den förste,
som det i högre mån lyckades att
uppställa naturliga ordningar". A. visade
även, bl. a. genom "Lärobok i
botanik" (1829—32; övers, till tyska ocli
danska), livligt intresse för växt
anatomi och växtfysiologi samt mottog
för sin uppfattning av växtvärlden
liksom för sin världsåskådning
överhuvud djupa intryck av Schellings
romantiska naturfilosofi. — Som
riksdagsman (1817—4S) och erkänd
nationalekonom blev lian i tillfälle att
göra betydande insatser på skilda
områden. Han var led. av stats- och
bankorevisionen samt i flera av
riksdagens utskott, tog initiativ till
bildande av sparbanker i Lund och Karlstad
och ivrade för brandstodsväsendet och
för inrättande av livförsäkrings- och
livränteanstalter samt utgav
nationalekonomiska arbeten, bland vilka mär-
kas "Granskning af stats-ekonomiens
grundläror" (1829) och lians
huvudverk, det tills, med C. E.
Ljungberg utg. "Försök till en
statsekonomisk statistik öfver Sverige" (1852—
63). I anslutning till Montesquieu och
Geijer hävdade A., att både det sv.
folklynnet och Sveriges ekonomiska
och allmänna historia bestämts av
landets naturbeskaffenhet. Han
betonade särskilt
vattenkommunikationernas betydelse, och i det han med
största framsynthet betecknade
skogarna ss. en utomordentlig
rikedomskälla för landet, framhöll ban
nödvändigheten av en omfattande
rationell skogshushållning. Han föreslog
även bildandet av en fonderad
statsskuld och underströk betydelsen av
att frigöra näringarna från utländskt
beroende genom en inhemsk
kapitalbildning. En systematisk statlig
upplåning såg han som ett viktigt medel
att befrämja sparandet och skapa en
ordnad kapitalmarknad. På grund av
sin ombytlighet kom lian emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
