Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Alströmer, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alströmer
74
Alströmer
Jonas Alströmer.
Målning (detalj) av J. H. Scheffel.
vann sig, berodde mindre pà dess
verkliga betydelse för det sv.
näringslivet än pà tidens allm.
inställning till dylika företag och den
bevågenhet A. förstod att vinna hos de
maktägande. Ämbetsaristokratin med
Fredrik I i spetsen och den därmed
förbundna handelsvärlden i
Stockholm — de samhällsskikt, som senare
främst kommo att utgöra grunden för
hattpartiet — förmåddes redan tidigt
att teckna andelar i bolaget, vars
societetsregler undertecknades 1725.
Under den följ. tiden tävlade
regering och ständer om att främja
manufakturverket genom allt frikostigare
understöd i form av lån, premier,
tullhöjningar m. m. Redan vid 1726—
27 års riksdag fick det en
undantagsställning i riket ss. "ett moderverk
och en skola till andra manufakturers
befordran i riket". Det omfattade
spinnerier, yllevävstolar,
bomullsvä-verier, vaddmakerier, flanell- och
strumpfabriker, kattunstiyckerier,
silkesfärgerier samt det första socker-
raffinaderiet och det första engelska
garveriet i riket, detta senare på
Kungsholmen i Stockholm. A.
uppgjorde själv stadsplan för Alingsås
med dess industrikomplex, kanal,
trädplanteringar etc. Samtidigt fick
han Höjentorps kungsgård sex mil från
Alingsås i ständigt arrende. Han
anlade där schäferier med utländska
fårslag och en schäferiskola för
utbildning av tjänstemän i den
nyupprät-tade s. k. schäferistaten (1736). A.
blev själv schäferidir. 1739, e. o.
kommerseråd s. å. och adlades 1751;
vid 1755—56 års riksdag beslöto
ständerna att låta uppsätta hans byst på
Stockholms börs — beslutet
verkställdes dock först 1790. Verksamhetens
resultat svarade föga mot de tillmätta
förmånerna och hedersbevisen. Väl
kan knappast något tvivel råda om
A:s patriotiska nit för
fäderneslandets näringsliv, men han saknade
sinne för begränsning och splittrade
fabriksdriften på en mängd grenar och
specialiteter, varav följden blev, att
produktionen skedde i alltför liten
skala, fastän arbetarantalet icke var
så obetydligt — år 1761 skall det
inberäknat spinnerskor på landsbygden
ha uppgått till 1500. Arbetarnas
yrkesskicklighet lämnade även
mycket övrigt att önska, vilket
ofördelaktigt påverkade varornas kvalitet.
Därtill kom, att produktionen icke i
första hand anpassades efter det
sv. folkets behov utan inriktades
på framställning av exportvaror utan
större konkurrenskraft. Därav följde,
att en mycket stor del av
tillverkningen måste lagras år efter år, medan
däremot den sv. marknadens behov, spec.
av grovt kläde, inte kunde tillgodoses
på ett tillfredsställande sätt. Då
understödspolitiken bröts vid 1765—66
års riksdag, förlorade Alingsås verken
all nämnvärd betydelse. A. förtjänar
knappast epitetet "de svenska
slöjdernas fader". De sv.
yllemanufakturerna fortlevde i Stockholm och
Norrköping, där de funnits långt före
A:s tid, och den textilindustri, som
på 1830-talet uppblomstrade i
boråstrakten, härstammade ej från A:s
skapelser utan från de "sju häradenas"
gamla textila hemslöjd. — Utom för
textilindustrin intresserade A. sig för
mångt och mycket annat,
färgväxtodling, tobaksplantering, potatisodling
m. m. För odling av färg- och
medicinalväxter anlade han vidsträckta
ex-perimentalfält kring Alingsås. A:s
insats för potatisodlingens utbredning
har ofta överdrivits; han var dock
den förste, som odlade den annat
än som en botanisk kuriositet —
odlingen vidtog 1724 på hans egendom
Nolhaga vid Alingsås. A. drev själv
ett tobaksspinneri, medverkade i
sockerbruk, alunverk, stenkolsverk och
järnverk, var delägare och en av
huvudmännen i de båda första
ostindiska kompanierna och tillhörde
grundarna av Levantiska kompaniet. Även
i skrift sökte han verka för
Sveriges industriella och ekonomiska
utveckling — bl. a. utgav han en del
arbeten rörande fåravelns reformering
— och intresserade sig varmt för
naturvetenskaperna. I hemstaden
Alingsås anlade han ett bibi., ett
naturhistoriskt mus. och en modellkammare. Han
var en av Vet. akad:s sex stiftare
(1739); genom lottning erhöll han
första rummet bland dess led. I Alingsås
är en byst rest över A. och i Göteborg
en staty. — Gift 1) 1731 med Mar gar
reta Clason, † 1738; 2) 1741 med
Hedvig Elisabeth Paulin. — Litt.: G. H.
Stråle, "Alingsås manufakturverk"
(1884); E. F. Heckscher, "Jonas A.
och Alingsås manufakturverk"
(Ekonomi och historia, 1922); dens., "De
sv. manufakturerna under 1700-talet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
