Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andersson, Dan - Andersson, Ebon - Andersson, Elis - Andersson, Ernst - Andersson, Folke - Andersson, Graf Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Larsson
93
Anderson
a Kempis, Jakob Böhme och Mäster
Eckhart hade han läst med utbyte. Som
religiös mystiker avslöjade han
förfining och djup men stod inte
främmande för mystik av primitivt
folklig art, vilket framgår av
novellsamlingarna "Kolarhistorier" (1915)
och "Det kallas vidskepelse" (1916),
där tanken kretsar kring den
skuldkänsla, som är hörnstenen i den
folkliga övertron. I romanerna "De
tre hemlösa" (1918) och "David
Ramms arv" (1919) framträder även
det mystiska inslaget, när förf. i
Dostojevskij s anda oemotståndligt
dras till sjukdom och elände,
samtidigt som medlidande och mörk humor
färga hans lidelsefulla och
ångest-bemängda pejling av det ondas
problem. Men hans skildring av
fattigdomen, som alltid tryckte honom
själv, saknar klassbetonat
indignationspatos. A. är utpräglad
individualist: den enskilde och hans inre
problem intressera honom mera än
utjämnandet av de sociala orättvisorna,
frågorna om döden och det hinsides mera
än vardagens materiella bekymmer.
Som yttre ram kring
händelseförloppet i hans diktning stå de mörka djupa
skogar, där han framlevde sin tillvaro,
lika rotlös på jorden som i andens
riken. I hans poesi framträder hans
konstnärliga egenart kanske bäst,
framför allt i "Svarta ballader" (1917)
med bl. a. "En spelmans jordafärd".
I "Kolvaktarens visor" (1915) ingår
"Helgdagskväll i timmerkojan" och i
"Efterlämnade dikter" (1922)
"Jung-man Jansson", vilka tonsatts, den
senare av honom själv, och blivit
verkliga folksånger. A:s poesi röjer
ruvande grubbel och beklämmande
dödskänsla men också fatalistiskt
vagabondhumör. Den klangfulla och
färgrika versen har anknytning till
Frödings, Ivarlfeldts, Kiplings och
Services konst men äger en starkt
egenartad ton i sin tungsinta längtan,
blandad med grotesk humor och
uttryckt i flygande rytmer. A:s
"Samlade skrifter" utgå vos år 1922 (5 bd)
i red. och med inledande biografi av
T. Fogelqvist. Dikter av A. ha
ton-satts av bl. a. Ture Rangström, Sven
Scholander och A:s svåger Gunnar
Turesson. Näst Fröding torde A. vara
den inom arbetarkretsar mest läste
och uppskattade sv. lyrikern. — Gift
1918 med småskollärarinnan Olga
Emilia Turesson. — Litt.: A.-M.
Od-stedt, "D. A." (1941); W. Bernhard,
"En bok om D. A." (s. å.). N. B.
Andersson, El) ön Maria Isabella,
politiker, f. 19 nov. 1S96 i Göteborg.
Föräldrar: styrmannen Albert A. och
Malvina Olsson. —■ Efter att ha varit
boktryckeri- och bokbinderiarbeterska
i Göteborg 1911—20 och därunder
1918—20 styr.-led. i stadens
bokbin-derifackfören. genomgick A. Sigtuna
folkhögskola 1920—21 samt
Social-inst. i Stockholm 1922—23 och
studerade sedan vid Stockholms högskola,
främst nationalekonomi. Hon blev fil.
kand. 1927 och fil. lic. 1931 samt
amanuens vid Socialinst. 1924 och
bibliotekarie där 1932. Under senare år har
A. snabbt kommit att inta en ledande
ställning inom högerns
kvinnoorganisation. Hon var 1935—38 led. av
Stockholms stadsfullmäktige, blev
1936 led. av Andra K. och 1938 ordf.
i Högerns centrala kvinnoråd.
Hennes politiska intressen lia varit av
socialekonomisk natur och främst rört
kvinnans ställning i samhället. Hon är
sedan 1941 led. av andra lagutskottet
och f. n. (1942) högerns enda
kvinnliga led. av riksdagen. -— Ogift. T. D.
Andersson, Axel Elis,
tidningsman, scoutledare, f. 23 jan. 1888 i
Göteborg. Föräldrar: bokhållaren Axel
A. och Ellen Rydgren. — Efter
stu-dentex. i Göteborg 1907 inskrevs A.
vid Göteborgs högskola, där han blev
fil. kand. 1910 och fil. lic. 1912. Han
var medarb. i Hvar 8 dags och Varias
red. åren 1908—09, föreståndare för
Göteborgs fattigvårds barnavårdsavd.
1915—19 och är sedan 1920 medarb. i
Göteborgsposten, där han särskilt gjort
sig känd som självständig
litteratur-och teaterkritiker. Åren 1910—11 var
A. ordf. i Göteborgs högskolas
studentkår. Han har varit mycket
verksam inom scoutrörelsen och är medl.
av Sveriges scoutförb:s högkvarter
sedan 1932 och av sv. scoutrådet
sedan 1933. A. har utgivit "Befrielse"
(1907), "Spelet om S:t Georg" (1929)
och "Ungdomens man" (1938). —
Ogift. N. B.
Andersson, Ernst Laurentius,
skogsman, f. 22 nov. 1867 på
Skagers-holm i Finnerödja skn, Skarab. län.
Föräldrar: jägmästaren Johan A. och
Augusta Carolina Fredrika Groth. ■—
A. avlade mogenhetsex. 1887,
utbildades vid Skogsinst. i Stockholm 1888—
90, blev extra jägmästare i v. distriktet
1891 och var tillika skogsförvaltare
på Aspa bruk i Örebro och Skarab. län
till 1899 och föreståndare för Värml.
och Örebro läns gemensamma
skog-vaktarskola vid Lervik, Persberg,
senare vid Gammalkroppa, samt för
Jernkontorets praktiska kolarskola i
Värmland 1901—07, tillika assistent
i Älvdals revir 1901—08. År 1907 blev
A. skogschef vid Kopparbergs och
Hofors sågverks ab. (sedan 1937
Kopparfors ab.), Ockelbo, och var i denna
egenskap tillika verkst. dir. i
Am-ungen-Runns flottningsfören. A:s
insikter på skogshushållningens område
ha tagits i anspråk även för krävande
allm. värv. Han var bl. a. led. i den
av rikets skogsvårdsstyr. tillsatta
kommittén för planläggande av
riks-skogstaxeringen 190S—10, av
kommissionen för utförande av en
försökstaxering i Värml. läns skogar 1910—15
samt sakkunnig åt första
försvarsberedningen för utredande av den
framtida avkastningen från statens
skogar i Norrland och Dalarna 1912
—13. Åren 1910—15 utövade A.
endast konsulterande verksamhet i
Kopparbergs och Hofors sågverks ab:s
tjänst men återupptog
skogschefsbefattningen 1915 och innehade denna
till 1935. Han har sedan dess varit
verksam som konsulterande skogsman.
Åren 1916—23 var han led. i
kyrkofondskommittén. A. har ivrigt
deltagit i den särskilt under åren före
världskriget 1914—18 intensiva
diskussionen om skogens rätta skötsel
ss. en av de främsta förkämparna för
den s. k. markränteprincipen, som
bl. a. kräver intensiv vård av
skogsbestånden. A. har i olika facktidskr.
publicerat talrika uppsatser om
skogshushållning och skogsvård. — Gift
1896 med Fanny Andersson.
Andersson, Folke Emanuel,
operasångare (tenor), f. 16 dec. 1892 i
Eskilstuna. Föräldrar: gjutaren Ulrik
Methodius A. och Albertina
Wilhelmina Andersson. — A. studerade 1913
—14 för J. Söderholz samt 1915—21
för G. von Sydow, T. Höfer och T.
Lennartsson. Åren 1919—21 var han elev
i K. teaterns operaskola och
debuterade 1921 som greve Almaviva i
"Barberaren i Sevilla" vid K.
teatern i Stockholm, där han sedermera
var engagerad 1922—24. Han
konser-terade 1926 i Förenta staterna med
Flottans musikkår och uppträdde
därvid på Metropolitanoperan i New
York. Åren 1927 och 1929 gjorde lian
egna konsertturnéer i Förenta
staterna. Han har därefter medverkat vid
operettföreställningar i Stockholm
och landsorten samt konserterat, bl.
a. sommartid i folkparkerna. Han har
även varit en av de mera anlitade
grammofonsångarna. — A:s
utomordentligt vackra röstmaterial har
varit hans främsta tillgång som
sångare. — Gift 1933 med Elisabet
Westberg. P. L.
Andersson, Gr a † O l o †,predikant,
f. 2 maj 1829 i Älvdalens skn,
Kop-parb. län, † 13 juni 1873. Föräldrar:
hemmansägaren Permats A. och
Kristina Persdotter. —• A. blev under en
väckelse, som gick fram i hans
hembygd på 1850-talet, starkt gripen och
kom slutl. till inre förvissning genom
den gamla väckelsesången "I lammets
död och smärta består mitt nådaval".
Han hade visserl. redan före sin
omvändelse predikat i Nornäs, där han
var skollärare, men först 1855, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
