- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
103

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Andersson, Nils Elias, sjömilitär, etsare, son till A. 1, se Anckers - 3. Andersson, Johan Axel Gustaf, målare, son till A. 1, se Acke - 1. Andræ, Eskil - 2. Andræ, Tor - André, Harald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andersson

103

André

2. Andersson, Nils Elias,
sjömilitär, etsare, son till A. 1, se Anckørs.

3. Andersson, Johan Axel
Gustaf, målare, son till A. 1, se Acke.

1. Andræ, Sten Eskil Johannes,
präst, homilet, f. 20 maj 1877 i
Linderås skn, Jönköp. län, † 10 juni 1939
i Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Anders Johan A. och Ida Nilsson. —
Efter skolstudier i Västervik blev
A. fil. kand. i Uppsala 1897, avlade
teoretisk och praktisk teologisk ex.
1901, var lärare 1898—99, blev
föreståndare för Motala samskola 1904,
var lärare i Stockholm 1909—13, blev
domkyrkovicepastor i Uppsala 1910,
kyrkoherde i Jönköping 1911 och var
sedan 1923 kyrkoherde i Jakobs förs.,
Stockholm. A. blev e. o. hovpredikant
1911 och hovpredikant 1936. — Inom
det allmänkyrkliga livet låg särskilt
sv. kyrkans mission A. om hjärtat, och
under en följd av år var han ordf. i
Stockholms missionsråd. I Sv.
bibelsällskapet var han sekr. och en
verksam kraft. Mest betydande var dock
hans homiletiska insats, där
klarhet och värme förenades med
biblisk anda. Han predikade "med en
auktoritet, som ingavs ej blott av den
fasta lugna stämman utan än mer av
en andlig erfarenhet, som var hans
bästa arv från en gammal prästsläkt
och troget förvaltades i hans eget liv"
(G. Ankar). A. var led. av Stockholms
mindre konsistorium sedan 1931 och
av kyrkomötet 1938. — Gift 1904 med
Sigrid Andersson. N. B.

2. Andræ, Tor Julius Efraim,
biskop, religionshistoriker, f. 9 juli
1885 i Vena skn, Kalmar län. Bror
till A. 1. — A. avlade mogenhetsex. i
Linköping 1903, studerade i Uppsala
semitiska språk och
litteraturhistoria och avlade fil. kand.-ex. 1906.
Han fördes av N. Söderblom in på
religionshistoriska studier och blev
efter teol. kand.-ex. 1909 och teol.
lic.-ex. 1912 docent i teologisk
encyklopedi och teologiska prenotioner 1917.
Dessförinnan hade A. sedan 1913
verkat som komminister i Delsbo ocli
blev 1924 kyrkoherde i Gamla
Uppsala. Han blev teol. dr 1921, lärare i
allm. religionshistoria vid Stockholms
högskola 1923 och prof. där 1927
samt prof. i Uppsala 1929 och
verkade där till sin utnämning till
biskop i Linköpings stift 1936. Åren
1931—36 förestod han dessutom
Olaus-Petristiftelsen som dess ordf.
Sommaren 1936 beklädde A.
ecklesiastikministerposten i A.
Pehrsson-Bramstorps ministär. År 1932 intog
han N. Söderbloms stol i Sv. akad.
och är sedan 1935 även led. av Vitt.
akad. — I sin religionshistoriska
forskning har A. gjort sin
huvudsakliga insats på islamforskningens om-

råde. Där kom han med lijälp av sin
filologiska skolning till många nya
resultat och gjorde intressanta
upptäckter. Standardverk på detta
område äro dels hans digra avhandl.
"Die Person Muhammeds in Lehre
und Glauben seiner Gemeinde" (1917)
och dels "Der Ursprung des Islams
und das Christentum" (1923). Han
sammanfattade sina studier om
Muhammed i den mer populärt hållna
"Muhammed, hans liv och hans tro"
(1930), som översatts till flera
främmande språk. Ett annat av A:s
vetenskapliga huvudintressen gäller
religionspsykologin. År 1926 utgav lian
sålunda det om ofantlig beläsenhet ocli
inträngande analytisk förmåga
vittnande arbetet "Mystikens psykologi".
Det kan närmast betraktas som en
mäktig inledning till studiet av
mystiken, då där lämnas dels en
nyttig klassificering av de olika
teorierna i det omskrivna ämnet och dels
en framställning av besatthetens och
inspirationens fenomen i allmänhet
och en på den moderna psykologin
grundad förklaring av dessa. I
skriften "Psykoanalys och religion" (1927)
upptar A. den freudska
psykoanalysen till behandling, avvisar dess
sim-plicistiska förklaring av religionen
som psykologiskt faktum men ställer
sig sympatisk till många av dess
sidor, som enligt A. även ha mycket
att lära prästen som själasörjare. I
"Die Frage der religiösen Anlage"
(1932) liar A. behandlat en
religions-psykologisk centralfråga. Med
reli-gionshistorisk dokumentering visar
A., att det religiösa anlaget är något
individuellt, som finns hos en del
människor men saknas hos andra. I detta
arbete ger lian också en definition av
religion, som är trängre än den av
t. ex. Söderblom och Eudolf Otto
givna, i det den som avgörande
kännemärke anger, att en religion alltid
tenderar att uppfatta sitt föremål
personligt. Märklig är A:s samling
religionshistoriska essäer "Det
osynligas värld" (1933). Där liksom i
övrigt har A. uppvisat en mindre
vanlig stilistisk talang. Berättigat
uppseende väckte lians biografi över
Nathan Söderblom (1931), där han
med kärlek och beundran skildrat
sin lärare och vän. I biografin över
1700-talsbiskopen Georg Wallin (1936)
ger A. ett gott prov på sin förmåga
att leva sig in i en miljö och göra
det förgångna levande för en nutida
läsare. Nämnas böra även "Herdabrev
till Linköpings stift" (1937) och "Den
gamla prästgården" (1940), som ger
hans barn- och ungdomsminnen. Som
den praktiske kyrkomannen har A.
även tagits i anspråk bl. a. för
arbetet på 1937 års psalmbok och liar på

särskilt uppdrag överarbetat ett
förslag till ny kyrkohandbok.
Resultatet av detta senare arbete framlades
för 1941 års kyrkomöte. — Som lärare
har A. verkat inspirerande. Väl
omvittnad är hans förmåga att i katedern
göra det till synes torraste stoff
intresseväckande och roligt. Som
kyrkoman har lian deklarerat en
lågkyrk-lig ståndpunkt. I sin predikan och
förkunnelse är han fri från
prästerlig slentrian och dogmatisk
formalism. I kyrkliga rådslag och i
pressens forum är han ofta frispråkig,
men hans domar präglas alltid av det
sunda omdömet, och hans kritik av
människor och förhållanden är ofta
humoristiskt färgad. — Gift 1913 med
Ellen Gustafsson. E. B—n.

A n d ré, Harald, operaregissör,
tidningsman, operachef, f. 14 juni
1879 i Motala. Föräldrar:
grosshandlaren John Andersson och Maria
Andersson. —- Efter mogenhetsex. 1897
ocli en tids studier i Uppsala bedrev
A. 1900—03 musikteoretiska studier i
Leipzig och utbildade sig samtidigt
till pianist. Därefter erhöll han 1904
—07 dirigentutbildning i Berlin (vid
Sterns konservatorium), varefter han
arbetade som pianist och repetitör där.
Från att ha varit utövande musiker
kom A. in på operaregi och knöts 1907
som regissör till K. teatern i
Stockholm, där han som sådan varit
verksam i tre perioder, näml. 1907—08,
1910—24 och 1932—36. Från 1939 är
lian chef för K. teatern. — Sin
betydelsefullaste och namnkunnigaste
insats har A. gjort som operaregissör.
Det var på hans initiativ Fokin
engagerades som gäst vid den sv. operan,
varigenom den sv. balettkonsten
fördes in i en ny blomstringsperiod av
internat. betydenhet. Utrustad med ett
omfattande tekniskt kunnande, stor
arbetsförmåga och flödande
uppslagsrikedom är A. en föregångsman inom
vårt lands operaregi, varvid han ut-

Harald André.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/1/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free