Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoni, Nils - Antonsson, Oscar - Anund Jakob - Apelblad, Jonas - Appelberg, Ossian - Appelberg - 1. Appelberg, Carl Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antonsson
117
Appelberg
ryggmärgstumörer och neurofibrom
(drsavliandl.), förlamningar i svalget,
lumbalpunktion och lillhjärnscystor.
Ett populärt arbete är
"Nervsjukdomar" (1928). A. blev led. av Vet. akad.
1940. — Gift 1925 med Elma
Holmqvist. P. H. T.
Antonsson, Oscar Arvid,
tecknare, bildhuggare och konsthistoriker,
f. 31 jan. 1898 i Lund. Föräldrar:
lantbrukaren Anton Andersson och Tekla
Kjellsson. — A. blev fil. lic. 1923 i
Lund och fil. dr 1937 i Uppsala,
vistades flera år i Italien och Frankrike till
1929 och har senare företagit flera
studieresor till utlandet. Sedan 1930 är
han anställd som amanuens vid Nat.
mus. — A. är främst känd som
tecknare och skulptör. Han har utfört ett
flertal byster och andra skulpturer,
bl. a. fontänen Bäckahästen i Ystad,
portalreliefen på Mariakyrkan där
samt senast monumentalskulpturen
"Våren" i Karlskoga (1940). A. är en
utmärkt tecknare, och hans teckningar
från Grekland med klassiska motiv
utmärka sig för saklighet, klarhet i
linjer oeh fint utarbetade detaljer.
Hans konst finnes företrädd i flera
sv. mus. Som konsthistoriker har
A. främst sysslat med skulpturala
problem och har bl. a. i sin
gradual-avhandl. lanserat nya teorier till
identifieringen av gestalterna i
Praxiteles’ debatterade Hermesgrupp, som
enligt A. är en omhuggen
originalstaty av Praxiteles och
framställer Pan och Dionysosbarnet. Inom sv.
konsthistoria har han framför allt
sysselsatt sig med forskningar ang.
Sergels konst ("Sergels ungdom och
Romtid", 1942). A. har författat
talrika konstartiklar i tidn. och tidskr.
samt är en utmärkt konstföreläsare.
Han har i flera år varit sekr. i
Riks-förb. för bildande konst. — Gift 1925
med fil. mag. Ingrid Andrée. (Th. N.)
Anund Jakob, konung, f. omkr.
1008, † omkr. 1050. Son till Olof
Skötkonung i dennes andra gifte. — A.
blev kung vid faderns död omkr. 1020.
Hans nordiska politik syftade till att
bevara jämvikten i Norden genom att
förhindra, att Danmark och Norge
förenades under samma kung. Därför
understödde han Olav Haraldsson,
som f. ö. var hans svåger, mot Knut
den store och deltog i den norske
kungens krigståg in i Skåne 1026.
Efter en motgång vid Helgeå måste
A. uppge en del av sitt rike och kunde
inte hindra, att Knut den store
erövrade Norge. Fåfängt understödde han
också Olav den helige, då denne sökte
återvinna Norge — företaget slutade
med nederlaget vid Stiklastad 1030.
Däremot lyckades Olavs son Magnus
den gode efter Knut den stores död
med sv. hjälp bli norsk kung 1036.
Det goda förhållandet mellan Sverige
och Norge stördes dock åter, när
Magnus 1042 även blev kung över
Danmark. Tronkrävarna till Magnus’
riken Sven Estridsson i Danmark och
Harald Hårdråde i Norge funno båda
stöd i Sverige. Då Danmark och
Norge 1047 skildes åt, upphörde även
den sv. inblandningen i
tronstriderna. — A. var även besvågrad med
kung Jaroslav i Novgorod, och
förbindelserna mellan Sverige och Ryssland
synas under hans tid ha varit livliga.
Mycket omtalat är ett tåg, som en
viss Ingvar, sannolikt en medl. av den
sv. kungafamiljen, under A:s tid
företagit till Ryssland, där han sedan
stupat. — A. var en ivrig anhängare
av kristendomen, vars utbredning
under hans tid skall ha gjort stora
framsteg i Sverige. Han kallas i en
västgötsk källa Kolbränna, emedan han
skall lia varit "sträng i sina räfster
att bränna mäns hus". G. U.
Apelblad, Jonas, reseskildrare
och bibliograf, f. 25 febr. 1718 i
Vadstena, † 17 febr. 1786 på Åkerby i
Södertörn. Föräldrar: slottssmeden
Nils östensson och Kristina Hellstedt.
— A. blev student 1738, fil. mag.
1749, docent i österländska språk
1750 och adjunkt i grekiska och
hebreiska språken 1756, allt i
Uppsala, uppfördes där i första
förslagsrummet till professur i grekiska
1761 samt utsågs 1762 till
informator för prins Karl (sedermera Karl
XIII), vilken befattning han lämnade
1770. Han erhöll lagmans titel l762
och adlades 1772 under namnet af A.
men tog ej introduktion på
Riddarhuset. A. företog flera studieresor bl. a.
till olika trakter i Tyskland. Sina
intryck utgav han i bokform i
"Resebeskrifning öfver Pommern och
Brandenburg" (1757) och
"Resebeskrifning öfver Sachsen" (1759). I dessa
böcker har han dokumenterat sig som
en skarp ocli vaken iakttagare med
särskilt intresse för "handel,
hushållning och handaslöjder". Sin
största insats gjorde han dock på
bibliografins område genom sina
utmärkta, i handskrift efterlämnade
arbeten "Bibliotheca illustris", en
bibliografisk förteckning över sv.
adelsmäns skrifter, ocli "Anonymi et
pseudonymi Sveciæ" 148S—1785, ett
arbete, som varit till ovärderlig nytta
för senare sv. bibliografer. — Gift
1767 med prinsessan Sophia
Albertinas lärarinna Anna Elisabet
Marti-neau. G. U.
Appelberg, Ossian Fabian,
hyd-rograf, f. 21 mars 1852 i Norrtälje,
† 23 juni 1902 i Uppsala. Föräldrar:
fabrikören Oskar Fabian A. och
Kristina Vilhelmina Radloff. —- A. av-
Oscar Antonsson.
lade ex. som ingenjör, lantmätare ocli
agronom, var ingenjör i Stockholm
1875—79, bitr. lantmätare 1884—
97 och lärare vid Uppsala läns
folkhögskola 1885—99 samt blev
vattenfallskommitténs konsulterande
ingenjör 1899. Han har kallats Sveriges
förste hydrograf. I ett prisbelönat
arbete (1886, 1889) framhöll han
betydelsen för olika näringsgrenar av
hydrografiska undersökningar och
sammanställde uppgifterna om
nederbörd och vattenmängd i olika
flodområden till landets första
hydrografiska karta. Han studerade
växlingarna i vattendragens naturliga
vattenstånd och föranstaltade
praktiskt-hydrografiska undersökningar i
Fyrisån och dess tillflöden samt
upprättade ett nät av vattenståndsstationer.
— Gift 1885 med Hedvig Elisabet
Charlotta Lindqvist. S. L.
Appelberg, släkt, härstammande
från handlanden i Varberg Olof
Hansson, vars son Johan, kyrkoherde i
Krokstads förs. i Bohuslän (f. 1708,
† 1782), antog släktnamnet A. och
blev far till kaptenen vid Bohusläns
reg. Olof A. (f. 1742, † 1812). En
yngre son till denne,
kaptenlöjtnanten vid flottan Gustaf Emanuel A.
(f. 1788, † 1858), blev far till
fältläkaren Carl Magnus A. (A. 1) öcli
verkst. dir. i Sveriges
ångfartygs-assuransfören. Axel Waldemar A. (f.
1833, † 1911), far till justitierådet
Gustaf A. (A. 2).
1. Appelberg, Carl Magnus,
fältläkare, S. H. T:s stiftare, f. 16 nov.
1826 i Nya Varvet vid Göteborg, †
10 april 1896 i Linköping. Föräldrar:
kaptenlöjtnanten Gustaf Emanuel A.
och Carolina Susanna Euphrosyna
Nordberg. — A. blev student 1843,
fil. kand. 1850, fil. mag. 1851, med.
kand. 1856, med. lic. 1859 och kir.
mag. 1860, allt i Uppsala. Han var
extra provinsialläkare i Kisa 1860—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
