Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Armfelt, Carl Gustaf - 2. Armfeldt, Carl Gustaf - 3. Armfelt, Gustaf Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armfeldt
129
Armfelt
deplatsen, blev generaladjutant av
kavalleriet 1701, från kapten överste
direkt 1707, generalmajor av
kavalleriet 1711, av infanteriet 1713,
generallöjtnant 1717, upphöjdes till friherre
1731 och blev efter freden general
och överbefälhavare i Finland 1735.
— A. var en av de mest dugande
officerarna i Ingermanland och Finland,
utmärkte sig tidigt som ledare av
smärre strövkàrer, bl. a. under
Ly-beckers ingermanländska operationer
1708, ledde försvaret av Savolaks 1710
—11 och var Lybeckers närmaste man
vid försvaret av Finland. Lvbecker
följde dock ej A:s råd, och detta
var en bidragande orsak till att s.
Finland gått förlorat, när A. i aug.
s. å. erhöll överbefälet. Hans
försvarsdispositioner i Pälkäne pass
s. om Tammerfors visade ett gott
strategiskt omdöme, men
försvarsställningen kringgicks av ryssarna.
Vid Nappo by nära Storkyro
försökte A. åter hejda ryssarnas
frammarsch, men slaget slutade med ett
fullständigt nederlag. A.
reorganiserade spillrorna av sin armé i n.
Österbotten ocli förde hären efter
erhållen order över Torneå ned till
trakten av Stockholm 1716, där hans
uppgift var att avvärja ryska
landstigningsförsök. De närmast följ. åren
förberedde ocli organiserade lian det
anfall över Jämtland mot Trondhjem,
vilket ingick som ett led i Karl XII:g
norska fälttåg, men hade därvid att
kämpa med stora svårigheter vid
anskaffningen av utrustning för
trupperna och trängen. Företagets
misslyckande berodde dock även på flera
andra omständigheter. Planen blev
tidigt röjd för fienden, A. visade en viss
tvekan att omedelbart anfalla
Trondhjem och gav därigenom sin
motståndare tillfälle att förstärka sina
positioner. Slutl. återverkade med-
Carl Gustaf Armfeldt (1). Målning (detalj)
av D. von Krafft 1719 (Drottningholm).
delandet om Karl XII:8 död och den
sv. huvudhärens reträtt, och A.
beslöt återvända till Sverige. Under
åter-marschen över fjällen mellan Ås i
Tydalen och Handöl i Jämtland
överraskades armén nyårsdagen 1719 av
en tre dagars snöstorm, åtföljd av
stark köld, och förlorade före
framkomsten till Duveds skans i Jämtland
över 2 000 man, bortåt en tredjedel av
den ursprungliga styrkan. Ett
minnesmärke restes vid Duved 1892 över
de omkomna karolinerna; dessutom
finnas ytterligare tre, av vilka det
viktigaste, utfört av skulptören O.
Ahlberg, restes 1933 på fjället
Bust-valen nära norska gränsen. -—- Under
de sista krigsåren ledde A. försvaret
av den sv. östkusten mot väntade
ryska landstigningar. — Gift 1700
med Lovisa Aminoff. — Litt.: J. A.
Lagermark, "A:s tåg mot Trondhjem
1718" (Hist. tidskr. 1889); F.
Schen-ström, "Armfeldtska karolinernas
sista tåg" (1918); G. Petri, "Armfeldts
karoliner 1718—1719" (1919). G.U.
2. Armfeldt, Carl Gustaf,
friherre, militär, f. 14 juli 1724, † 5 jan.
1792 på Malmö fästning. Föräldrar:
kaptenen friherre Gustaf A. ocli Anna
Elisabet Wrangel. Sonson till A. 1. —
A. inträdde 1735 i militärtjänst,
deltog 1741—42 i finska kriget och var i
fransk tjänst 1745—51 ocli 1753—
55. Efter hemkomsten bevistade lian
fälttågen i Pommern 1758—59, blev
överste i armén 1777, chef för Nylands
infanterireg. 1780, landshövding i
Nylands och Tavastehus län 1787 och
generalmajor s. å. A:s lysande karriär
torde främst ha berott på det
anseende ätten åtnjöt i Finland. Han
utnämndes 1788 av Gustav III till
befälhavare för en av de armékårer,
som skulle operera mot ryska
gränsen. På grund av sin osjälvständighet,
sin bristande auktoritet och sitt
beroende av omgivningen var A. föga
lämpad för denna post, och i känslan
härav försökte han upprepade gånger
bli befriad från sitt befäl. Företaget
mot Fredrikshamn 1788 misslyckades
till stor del på grund av bristande
medverkan från Hussulakåren, över
vilken A. förde befälet. Myteriandan
bland officerarna hade där mer och
mer utvecklat sig med resultat, att
ledningen över kåren alltmer glidit
ur A:s händer. Dennes
avskedsansökan fann Gustav III nu för gott att
bevilja. Innan någon efterträdare
utsetts, hade A., som av andra synes lia
övertygats om att fred och
riksdagsinkallelse voro nödvändiga —• särskilt
torde hans måg, major Klick, därvid
ha varit verksam —, låtit förmå sig
att gå det finska
självständighets-partiets ärenden genom att 8 aug.
17S8 utan konungens vetskap främst
Carl Gustaf Armfeldt (2). Samtida målning
(detalj).
bland sju officerare underteckna en
skrivelse till kejsarinnan av Ryssland,
den s. k. Liikalanoten, vari
framfördes ett fredsanbud å hela nationens
vägnar. Kungens begäran om
trohetsförsäkran av A. och hans
officerare besvarades med det s. k.
An-jalaförb. (12—13 aug.), som A.
senare bekände ha tillkommit på hans
initiativ, och som bestod av en
deklaration, vari A. ocli hans officerare
gemensamt sade sig icke vilja gå
mot fienden, såvida denne icke
tillbakavisade det framställda
fredsanbudet. Kungens anbud om
fullkomlig förlåtelse efter gjord avbön
lämnades utan avseende. I stället
utfärdade A. jämte sina officerare det s. k.
"avertissementet" till övriga
officerskårer i Finland i syfte att också få
dem att ansluta sig till Anjalaförb.
Redan 12 aug. hade A. mot
omgivningens önskan överlämnat sitt befäl till
general Meijerfeldt men fortfor dock
att spela en ledande roll ocli stod bl. a.
i livlig förbindelse med G. M.
Sprengtporten, som sökte förmå
anjalamän-nen till öppen brytning med kungen.
A. insåg till slut, att de ryska
planerna syftade längre, än han förut
förstått. Han häktades på nyåret
1789, dömdes i april följ. år till döden
men benådades till livstids fängelse
på Malmöhus, där lian avled. —- Gift
1) 1755 med Antoinetta Johanna
Morman, † 1762; 2) 1766 med Anna
Margareta Ehrenborg. G. U.
3. Armfelt, Gustaf Mauritz,
friherre, finsk-rysk greve, militär,
hovman, f. 31 mars 1757 på Juva
kaptensboställe i S:t Mårtens skn i
Finland, † 19 aug. 1814 på Tsarskoje Sclo
vid S:t Petersburg. Föräldrar:
generalmajoren ocli landshövdingen,
friherre Magnus Vilhelm A. ocli Maria
Katarina Wennerstedt. Brorson till
A. 2. — A. vistades någon tid vid Åbo
9 Svenska män och kvinnor I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
