Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Armfelt, Gustaf Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armfeldt
130
Armfelt
Gustaf Mauritz Armfelt. Samtida miniatyr (detalj).
akad. (1770—71), inträdde därefter pà
den militära banan och avlade
officers-ex. vid amiralitetsskolan i Karlskrona
1773. Han blev 1774 fänrik vid
Livgardet i Stockholm och tog under de
följ. åren ivrigt del i sällskapslivet.
En duell ådrog honom kungens onåd;
lian fann för gott att begära tillstånd
att gä i utländsk krigstjänst och
begav sig 1778 utomlands, via S:t
Petersburg—Berlin till Paris, där hans
planer att få deltaga som frivillig i
amerikanska frihetskriget dock gingo
om intet. Dà han 1780 uppvaktade
kung Gustav i Spa, tillvann han sig
kungens bevågenhet, och från 1781
vistades han vid hovet ss. kavaljer hos
kronprinsen. A. var en ypperlig
sällskapsmänniska, kvick och intelligent,
ocli hans personliga charm och
litterära och dramatiska talanger gjorde
honom till kungens synnerliga
gunstling ocli den ledande i hovets
nöjesliv. Hans karriär blev också ovanligt
snabb. Han blev
överstekammarjun-kare 1783, överste för Nylands in-
fanterireg. och generaladjutant 17S7,
förste dir. för K. teatrarna 1786 (—
92) ocli var 1786—94 samt ånyo
utan nytt inval 1805—11 led. av Sv.
akad. Genom sitt äktenskap blev lian
nära befryndad med aristokratins
spetsar. Han invaldes i Mus. akad.
178S och blev serafimerriddare 1790.
—- Fastän A. tillhörde kungens
närmaste omgivning, hade han ej
större politiskt inflytande,
åtminstone före 1788—89 års krig.
Under detta utmärkte lian sig vid flera
tillfällen, stod troget på kungens sida
och avvisade alla övertalningsförsök
från anjalamännens sida. Vid
underrättelsen om Danmarks
krigsförklaring följde han Gustav III över till
Sverige, deltog ivrigt i
organiserandet av folkförsvaret i Värmland ocli
Dalarna, tjänstgjorde efter kriget ss.
medl. av krigsberedningen i
Stockholm och deltog även i striderna i
Finland. Å Sveriges vägnar
undertecknade lian freden i Värälä 1790.
De följ. åren fram till Gustav III:s
död torde beteckna höjdpunkten av
A:s bana i Sverige, då han även
hade ett visst inflytande på
utrikespolitiken. Under Gustav III:s sista
dagar efter mordförsöket tillhörde
A. den tillförordnade regeringen ocli
utnämndes av konungen på
dödsbädden till överståthållare. Mellan
hertigen-regenten, som snart kom
under Reuterholms inflytande, och de
gamla gustavianerna inträdde inom
kort en brytning. A., som begett sig
på en utrikes resa, förordnades
under sin frånvaro mot sin vilja till sv.
minister i Italien. Djupt kränkt
härav och ytterligare eggad av
underrättelser om regeringens åtgärder i
hemlandet, inlät sig A. på revolutionära
stämplingar och framkastade olika
projekt av i hög grad
verklighetsfrämmande karaktär. I sina brev till
hovfröken Magdalena Rudenschöld,
A:s f. d. älskarinna, och vännerna
Ehrenström och Aminoff visade han
öppet sin förbittring. Regeringen lät
redan i dec. 1793 arrestera några av
A:s vänner; försöket att gripa även
A. i Neapel misslyckades till följd av
det neapolitanska hovets beskydd. A.
undkom till Ryssland i febr. 1794 och
fick slå sig ned i Kaluga. Processen
mot honom och hans vänner tog en
dramatisk vändning, då en av
Reuterholms agenter genom stöld kom över
A:s papper, som deponerats hos
engelske ministern i Florens. Regeringen
fick otvetydiga bevis på A:s
stämplingar, ocli lian dömdes 1794 till
förlust av liv, ära och gods och till
fredlöshet, varjämte hans namn skulle
uppspikas på skampålen. Stränga
straff drabbade hans medskyldiga. Då
Gustav IV Adolf tillträtt regeringen,
fick A. småningom upprättelse, erhöll
tillstånd att återkomma 1800 och
utsågs till sv. envoyé i Wien 1802(—04).
Det gemensamma hatet mot
revolutionen och Napoleon förde honom
samman med kungen, vars väsen
annars var så olikt hans. År 1807 ledde
han som general en sv. arméfördelning
i Pommern, men hans krigföring var
icke i allo lyckosam, och missmodig
nedlade han befälet. Under 1808—09
års krig var lian till en tid
överbefälhavare för v. armén men kunde
föga uträtta ocli skildes i onåd från
befälet i aug. 180S. Han var medveten
om officerarnas planer att avsätta
kungen men medverkade icke själv
aktivt. Efter revolutionen 1809 slöt
sig A. till gustavianerna och råkade
därigenom på spänd fot med
Adlersparre. Det nya tronföljarvalet efter
Karl Augusts död gillade han ej men
kom dock i ett ganska vänskapligt
förhållande till Karl Johan, vilket
emellertid fick ett brått slut, då denne
lät intala sig, att A. var invecklad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
