Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Askelöf, Johan Christoffer - Asker - 1. Asker, Gustaf Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asker
146
Asker
Johan Christoffer Askelöf. Teckning av J. G.
Sandberg.
Italien 1820—23 och var led. av
Statskontoret ss. föredragande för
magasinsärenden 1826—28. — A: s
mångskiftande uppdrag vidgade säkerligen
hans synkrets och skaffade honom
erfarenheter och personliga
förbindelser av största värde för hans
senare publicistiska verksamhet. Under
sina sporadiska uppehåll i Stockholm
på 1810-talet tillhörde han ett
muntert lag av förtroliga vänner, bland
vilka utom Clas Livijn och Atterbom
även befunno sig flera män, som
senare skulle räknas till förvaltningens
spetsar. Mångsidig erfarenhet och
goda informationskällor stodo sålunda
A. till buds, när han 1828 tog avsked
från statstjänsten. Då hade han
redan länge verkat som publicist. I sin
ungdom var han oppositionsman och
slöt sig till den romantiska
riktningen, särskilt i syfte att genom allsidigt
kritiserande verksamhet skapa en
bättre allmänanda. Han utgav ensam
(dec. 1809—1812) "Polyfem, ett blad
att läsa på sängen", som främst hade
vitter karaktär. Bland hans medarb.
märktes flera av Stockholms
litterära oppositionsmän, bl. a. Lorenzo
Hammarsköld och Clas Livijn. Tills,
med den senare utgav A. veckotidn.
Lifvet och döden 1815—16, med
honom och F. B. von Schwerin
månadsskriften Läsning till utbredande af
medborgerliga kunskaper 1816. Dessa
publikationer ägnade uppmärksamhet
åt "allmänna angelägenheter såväl
yttre som inre" — de vittra
intressena fingo träda i bakgrunden. Av
stor betydelse för A:s politiska
åskådning blev hans utrikesvistelse 1820—
23. I England torde han ha fått
blicken öppnad för betydelsen av en fri,
politiskt fostrande press; i Italien
kunde han på nära håll studera
bräckligheten av stormakternas rekonstru
k-tionsarbete på wienkongressen; de ie-
volutionära rörelserna väckte icke
heller hans sympati. Hans ställning
till partierna i hemlandet påverkades
därav. År 1829 började A. under
medverkan av Livijn utge Den objudne
gästen, som 1830 (—48) efterträddes
av Svenska Minerva, den konservativa
opinionens första betydande
periodiska organ; bägge tidn. voro skarpt
kritiska mot den av C. H.
Anckarsvärd ledda liberala oppositionen. I
motsats till det nästan samtidigt
startade liberala huvudorganet
Aftonbladet var Sv. Minerva mindre
ett nyhetsorgan än en resonerande och
kritisk publikation. Den utkom med
fyra kvartsidor, först (1830—33)
två gånger i veckan, senare
(1835—-48) varannan dag. Sv. Minerva hade
liten spridning utanför de bildade
kretsarna, men där lästes den allmänt,
och dess politiska inflytande var
högst betydande. Den kämpade för
ett starkt monarkiskt styrelsesätt
och ivrade för en duglig och oavhängig
förvaltning; utrikespolitiskt
hävdade den betydelsen av ett gott
förhållande till Byssland och ett starkt
försvar samt varnade mot alltför
starka utrikespolitiska
meningsyttringar. Av oppositionen, Aftonbladet
och Dagligt allehanda, kallades tidn.
Byska Minerva och påstods gå
hovkamarillans ärenden. Dess ställning
var dock ganska självständig, och
regeringens åtgärder inregistrerades
ingalunda kritiklöst. Största delen av
tidn. skrev A. själv, tills ett
slaganfall 1846 bröt hans krafter. Bland
medarb. de senare åren märkas Johan
Johansson, Argus’ forne redaktör, och
Anders Lindeberg. —- Anonymt utgav
A. 1834 ett urval artiklar "Ett och
annat ur Svenska Minerva". — Som
sällskapsmänniska var A. ypperlig,
försmådde ingalunda bordets nöjen
och var en mästare, då det gällde att
forma en kvick och uddig sentens.
Denna egenskap ger också sin
särskilda färg åt hans tidningsstil, som
alltid var elegant, ofta vass och
polemisk men sällan eller aldrig plump.
Sitt yttre skildrar han själv sålunda:
"En undersätsig fetlagd man med
glasögon på näsan, rakt, oklippt,
obränt och opudrat hår och en så
kallad månskensfläck på hjässan." — A: s
stora brevsamling förvaras i K. bibi.
— Ogift. G. U.
Asker. Släkten härstammar från
snickaren i Kristianstad Jacob A.
(† 1805), vars son, borgmästaren i
Jönköping Jonas A. (f. 1783, † 1839),
blev stamfar för i Sverige och
Nordamerika ännu fortlevande släktgrenar
och far till landshövdingen Gustaf
Ferdinand A. (A. 1). En son till denne
var landshövdingen Axel A. (A. 2).
Gustaf Ferdinand Asker.
1. Asker, GustafFerdinand,
jurist, politiker, ämbetsman, f. IS
juni 1812 i Jönköping, † 14 juli 1897
i Stockholm. Föräldrar: borgmästaren
Jonas A. och Ulrika Charlotta
Grapen-giesser. — A. blev student i Uppsala
1829, avlade hovrättsex. 1830,
avancerade inom Göta hovrätt 1830—45 från
auskultant till assessor och var
notarie i bondeståndet 1844—45. A. blev
1849 borgmästare i Jönköping och
skötte förtjänstfullt befattningen i
tolv år. Han företrädde staden i
borgarståndet vid riksdagarna 1853—60
och var därvid ståndets talman
1856—-5S och 1859—60. Bland de mänga
frågor, till vilkas lösning A. medverkade,
må nämnas: brottmålslagarnas
huma-nisering, brännvinslagstiftningen och
järnvägsnätets utbyggande. I dessa
frågor följde han tidens liberala
åskådning. I andra var han
konservativ; så t. ex. motsatte han sig
vidgad religionsfrihet och
konventikel-plakatets upphävande. Under
ståt-hållarstriden ansåg lian norrmännens
anspråk "rättvisa och förenliga med
det inom Europa alltmer
framträdande nationalitetsbegreppet". Bl. a. på
grund av sina insatser i 1858 års
kommitté för styrelse- och
förvaltningsverkens organisation
befordrades A. 1861 till landshövding i Gävleb.
län, där han till uppnådd
pensionsålder 1883 kraftigt verkade för att
främja jordbruket,
skogshushållningen och industrin samt utveckla
kommunikationerna. A. var ordf. i Gävleb.
läns landsting samt i dess
hushållningssällskap 1863—83 samt repr.
för Gävle stad i Andra K. 1870—84
och därunder talman 1873—75. Han
sökte motverka statsskickets
utveckling till parlamentarism. I de stora
frågorna på 1870- ocli 80-talen följde
han icke bestämt partilinjerna.
Hans ståndpunkt i försvarsfrågan var
relativt försvarsvänlig, i tullfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
