Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspelin, Christian - Aspelin - 1. Aspelin, Karl - 2. Aspelin, Gunnar - Asplind, Bror - Asplund, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aspelin
149
Asplund
av Andra K. 1879—81, e. o.
fullmäktig i Jernkontoret 1897—1907,
hedrades 1897 med Jernkontorets stora
guldmedalj och Vasaordens storkors
samt var styr.-led. i en mängd
industriföretag. -— Ogift. — Litt.:
biografi av C. Sahlin i Blad för
bergshanteringens vänner 1919. N. B., S. R.
Aspelin, småländsk prästsläkt,
härstammande från kyrkoherden i
Fryele Jonas Petri Aspelinus (f. 1663,
† 1729). Hans äldre son,
komministern i Älmeboda Samuel A. (f. 1716,
† 1773), blev farfars farfar till
målaren Karl A. (A. 1), vars son är
filosofen Gunnar A. (A. 2). Jonas Petri
Aspelinus’ yngre son, kyrkoherden
Elias A. (f. 1721, † 1795), blev far till
diktaren prosten David Johan A. (f.
1780, † 1821); denne var som
biblioteksamanuens kamrat med Tegnér och
väckte som skald allmänhetens
uppmärksamhet genom sin dikt "Sång
öfver Sveriges och Norriges förening",
som 1815 fick Sv. akad:s stora pris.
Tegnér förhärligade de gemensamma
ungdomsminnena i en minnesdikt. —
Litt.: G. Indebetou, "Slägterna A.
från Småland" (1904).
1. Aspelin, Karl Wilhelm Johan
Louis, figur- och landskapsmålare, f.
27 april 1857 i Dädesjö skn, Kronob.
län, † 9 april 1932 i Lund. Föräldrar:
provinsialläkaren John A. och Jenny
Hederstierna. — A. studerade vid
Konstakad. 1878—85 för G. V. Palm,
J. C. Boklund, E. Perséus och G.
von Rosen, över Köpenhamn for han
sedan till Paris (1886—87) och
anslöt sig efter hemkomsten till
opponenterna men tog föga del i striderna
mot akad., vars konstnärliga
principer allt framgent spelade en
betydelsefull roll för A:s skapande. Efter en
kort tids vistelse i Stockholm slog
lian sig ned i Kivik, där han blev
bofast under återstoden av sitt liv. Han
ägnade sig nu åt skildringen av
skånskt folkliv och skånskt landskap,
som lian återgav i teckningar och
målningar, präglade av kärleksfullt
naturstudium och komponerade med
kunnighet och smak. Bland A:s
målningar märkas den stora
kompositionen "Olaus ocli Laurentius Petri
bortdriva munkarna från fadrens
dödsbädd", som målades redan under
akad.-tiden, "Läkarebesöket" (1888,
Örebro mus.), "Soldyrkare",
"Vännerna", "Till sjöss igen", "Kiviks
marknad" samt ett stort antal
landskapsbilder, mestadels från
kivikstrakten. A. utförde även porträtt,
t. ex. den livfulla bilden av
konstnärskamraten Per Gummesson i
Tomelilla mus. Han liar också försett
flera arbeten av Ernst Ahlgren ocli
Henrik Wranér med kärnfulla
illustrationer. — A. lär delvis ha stått
modell till "Figge" i G. Nordensvans
konstnärsroman med samma namn.
— Gift 1892 med Ellen Bergh. Th. N.
2. Aspelin, Gunnar, filosof,
idéhistoriker, f 23 sept. 1898 i S.
Mellby skn, Kristianst. län. Son till
A. 1. — A. blev fil. kand. 1917, fil. lic.
1924, fil. dr 1925, docent i praktisk
filosofi s. å., allt i Lund. Han
utnämndes 1936 till prof. i filosofi vid
Göteborgs högskola. — Under sin
verksamhet i Lund deltog A. livligt i
arbetet inom studentfören. och
studiecirklar. A. liar särskilt inriktat
sitt intresse på samfundsproblemen
och hävdat personlighetsbegreppets
betydelse på den psykologiska och
sociala erfarenhetens grund. På den
historiska verklighetens värld har lian
sökt tillämpa gestaltpsykologins
uppfattning, att personligheten är en
mer eller mindre utformad helhet, av
vilken de i själslivet ingående
elementens säregna karaktär betingas. I sina
idéhistoriska arbeten har lian visat
förståelse för materialistisk
(marxistisk) historieuppfattning men hävdat,
att ingen metod är sig själv nog utan
måste kompletteras av andra
synpunkter. Bland hans filosofiska och
tankehistoriska arbeten kunna
nämnas "Hegels praktiska filosofi
under åren 1800—1803" (drsavhandl.,
1925), "Historiens problem" (1926),
"Utgångspunkterna för Münsterbergs
värdelära" (1930),
"Samhällsåskåd-ning och partier" (1931) och
"Framstegsidén i franskt tankeliv från
Descartes till Condorcet" (1930). A:s tro
på den objektiva vetenskapens
kulturvärde framträder klart i det
monumentala verket "Tankelinjer och
troa-former" (1937; i samlingsverket "Vår
egen tids historia"), där han med
kritiskt sinne och förmåga att
populärt klargöra även ytterst subtila
tankekomplex skildrat de ledande
tendenserna inom olika discipliner av
modern vetenskap och framställt
religiösa strävanden i samtiden. Tills,
med G. Turesson utgav han 1940
antologin "Vetenskap av i dag", där
framstående humanister ocli
naturvetenskapsmän redogöra för sina
forskningsgrenars metod, arbete och
aktuella problemställningar. — Gift 1923
med Dagmar Seherstén. N. B.
Asplind, Bror Ansgar, astronom,
f. 5 febr. 1890 i Norrköping.
Föräldrar: målarmästaren Carl Gustaf A.
och Augusta Andersson. -— A. blev
student i Norrköping 1909, fil. mag.
1913, fil. lic. 1919 och fil. dr 1929 vid
Stockholms högskola. Efter
tjänstgöring som vik. adjunkt i Sundsvall,
Falun och Lidingö 1914—19 blev han
lektor i matematik och fysik vid
Lidingö kommunala samskola 1919, vid
Karlstads folkskoleseminarium 1919,
Gunnar Aspelin.
tjänstgjorde 1931 som vik.
undervisningsråd och blev rektor vid Luleå
folkskoleseminarium 1938. Han är
Sveriges repr. i Internat,
astronomiska unionens kommission för
planeter och kometer (Paris) sedan 1935.
— A. har som astronomisk förf.
huvudsakl. behandlat småplaneterna och
i sin drsavhandl. "Identitäten,
Wie-derauffindung und Bahn des Planeten
658 Asteria" (1927) påvisat en metod
att fastslå identiteten mellan två vid
skilda oppositioner observerade
planeter. Ären 1916—36 var A. medarb.
i det stora astronomiska räkneinst. i
Berlin. Han har utgivit det
populärvetenskapliga arbetet "Våra grannar
i världsrymden" (1934). Småplaneten
958 Asplinda har fått sitt namn efter
honom. — Gift 1914 med Greta
Nilsson. S. L.
Asplund, Erik Gunnar, arkitekt,
högskollärare, f. 22 sept. 1885 i
Stockholm, † 20 okt. 1940 därstädes.
Föräldrar: uppbördskommissarien Frans
Otto A. och Louise Pettersson. — Efter
mogenhetsex. 1904 genomgick A. Tekn.
högskolan, där han avlade
arkitekt-ex. 1909 ocli efter en studieresa i
utlandet blev assistent (1912—13) och
lärare i ornamentik (1917—18).
Sistn. år blev lian arkitekt i
Byggnadsstyr., och 1931 utnämndes han
till prof. i arkitektur vid Tekn.
högskolan. S. å. blev han led. av
Konstakad. Till hans tidigare arbeten höra
realskolan i Karlshamn (1918,
tillbyggd av A. 1937), tingshuset i
Sölvesborg (1921), en folkskolebyggnad
i Göteborg (1923), biografen Skandia
i Stockholm (s. å.) samt Stockholms
stadsbibl:s byggnad (1927). I dessa
verk framträder A. närmast som
klas-sicist av en nordiskt sval och kysk
läggning med alltmera markerad
dragning åt en saklighet, som förebådar
hans senare utveckling. Som arkitekt
för Stockholmsutställningen 1930 tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
