Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Assarsson, Vilhelm - 3. Assarsson, Gunnar - Asteropherus, Magnus - Astrid - Astrid - Atterberg - 1. Atterberg, Anders - 2. Atterberg, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Assarsson
152
Atterberg
Anders Atterberg.
kanska stater, 1938 i Mexiko och flera
mellanamerikanska stater. År 1940
återvände lian som beskickningschef
till Moskva, där hans kännedom om
rysk politik och ekonomi torde ha
kommit väl till sin rätt. -— Ogift. B. E—r.
3. Assarsson, Gunnar Olof,
kemist, f. 1 mars 1S93 i Västervik.
Föräldrar: läroverksadjunkten Nils A.
och Gerda Augusta Smitt. Avlägsen
släkting till A. 1 och A. 2. — Efter
studentex. i Västervik 1911 blev A.
fil. mag. 1915 och fil. lic. 1919 i
Uppsala samt fil. dr 1936 vid
Stockholms högskola. Han var torvkemist
och kemist vid Sveriges geologiska
undersökning 1920—35, är bitr.
kemist där sedan 1935 och liar
företagit studieresor till Tyskland. Han
liar utfört analyser av malmer ocli
jordarter, undersökt kvaliteten hos
betong och konststen samt deltagit i
utredningar om förstörelse av betong
(1928—29) och om möjligheten att
framställa flytande bränsle (olja) ur
torv och skiffer (1938—39). Mest
känd liar A. blivit som en av våra
främsta cementforskare, ocli lian har
utgivit flera arbeten i frågor rörande
cementets kemi m. m., bl. a.
"Unter-suchungen über Calciumaluminate"
(1930—35), "Die
Entstehungsbeding-ungen der hydratischen Verbindungen
im System Ca0Al203—H,0 (flüssig)
und die Hydratisierung der
Anhydro-kalziumaluminate" (1936) och
"Keac-tions of aluminous Cement with
wa-ter" (1938). — Gift 1921 med Alice
Sofia Appelqvist. S. L.
Astero’pherus, Magnus Olai
(Arbogensis), präst, skald, f. i
Arboga, † 19 sept. 1647. — Om A:s
liv och verksamhet vet man endast,
att han i sin ungdom vistades några
år utomlands, prästvigdes i Västerås
1603, blev rektor vid Arboga skola
1608 och kyrkoherde i Västerfärnebo
förs. 1614. Han skall dessutom ha åt-
njutit anseende för lärdom och
särskilt lia varit uppskattad som läkare.
— A. är förf. till "En lwstigh comoedia
vidh nampn Tisbe". Den behandlar
i fri omdiktning den antika sagan
om Pyramus och Tisbe, vilkas
tragiska slut här förbyts i glädje, sedan
de bägge älskande väckts till liv
igen efter döden. "Tisbe" hör genom
komposition, karaktärsteckning och
stil närmast samman med de
dramer, som brukade uppföras av de på
kontinenten kringresande engelska
skådespelartrupperna och därför
kallats komediantdramer. Det är det
första av detta slag på svenska.
Sannolikt har det bearbetats efter ett
utländskt drama. Till skillnad från det
tidigare skoldramat, som alltid hade
sedelärande eller praktiskt
undervisande syftning, saknar "Tisbe"
påtaglig tendens, är dessutom väl planlagt,
liar en livlig och dramatisk handling
och försöker individualisera
karaktärerna. Dramat upptäcktes 1862 av
Christian Eichhorn, som följ. år gav
ut det i en ny uppl.; ett
handskr.-fragment publicerades i E. Meyers
"Tisbe"-edition 1909. Enligt en
"anteckning i manuskriptet har "Tisbe"
uppförts i Arboga 1610, i Karlstad
1615 och i Uppsala 1626. I modern
tid har det spelats av studenter i
Uppsala och Stockholm (senast på Nord.
mus. 1925 i Per Lindbergs regi). —
Gift två gånger, andra gången med
Margareta Johansdotter. N. B.
Astrid, drottning i Norge, dotter
till Sveriges förste kristne konung
Olof Skötkonung. — I den isländska
sagolitteraturen spelar A. en stor roll.
Hon skall mot sin faders vilja ha gift
sig med konung Olof Haraldsson (den
helige) i Norge, en händelse, som fört
till brytning i det redan förut spända
förhållandet mellan denne och Olof
Skötkonung. Efter Olof Haraldssons
fall vid Stiklastad 1030 lär A. ha
hjälpt sin styvson Magnus att
återerövra Norge. H. N.
Astrid Sofia Lovisa Thyra,
drottning av Belgien, svensk prinsessa, f.
17 nov. 1905 i Stockholm, † 29 aug.
1935 vid Kiissnacht i Schweiz.
Föräldrar: prins Carl, hertig av
Västergötland, och prinsessan Ingeborg, f.
prinsessa av Danmark. Om A:s ätt se
artikeln Bernadotte. — A. förmäldes
1926 med kronprins Leopold (III)
av Belgien och blev drottning 1934.
Hon övergick 1929 till den
romerskkatolska kyrkan. — A. vann genom sitt
naturliga och hjärtliga sätt en ofantlig
popularitet i sitt nya hemland, och
denna folkets känsla för henne
fördjupades i samma mån, som hon genom
outtröttligt arbete försökte lindra nöd
och hjälpa fattiga och sjuka i Belgien
och dess kolonier. Under en resa i Bel-
giska Kongo 1932 var A. i tillfälle att
ingående studera förhållandena där,
och särskilt upprörd över den stora
barnadödligheten sökte lion göra allt
för att åstadkomma förbättringar.
Likaledes tog lion personl. kännedom
om det belgiska folkets
levnadsförhållanden för att kunna gripa in, där det
behövdes. Vintern 1934—35, som var
mycket svår för industridistrikten,
där arbetslösheten var katastrofal,
startades på A:s initiativ Comité
National des Secours, som sedan arbetade
under hennes överinseende. — A.
omkom genom en bilolycka i Schweiz
1935. På talrika platser i Belgien lia
minnesmärken rests över henne. Hon
efterlämnade tre barn: prinsessan
Joséphine (f. 1927), kronprins
Bau-douin (f. 1930) och prins Albert (f.
1934). G. A.
Atterberg. Släkten härstammar
från mjölnaren Anders Andersson (f.
1721) i Attersta i Gällersta skn,
Närke. Hans sonsons son,
murmästar-åldermannen Anders Magnus A. (f.
1808, † 1887), blev far till
uppfinnaren Anders A. (A. 1) och kemisten
Albert A. (A. 2). En son till A. 1 är
tonsättaren Kurt A. (A. 3).
1. Atterberg, Anders Johan,
ingenjör, uppfinnare, kommunalman,
f. 28 mars 1845 i Härnösand, † 12 april
1926 i Göteborg. Föräldrar:
murmäs-taråldermannen Anders A. och Hanna
Ulinder. —■ A. studerade vid
Teknologiska inst:s avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst, avlade
civilingenjörs-ex. 1864, studerade en tid vid
Konstakad. ocli var 1865—66 elev vid statens
järnvägsbyggnader. År 1870 anställdes
han som konstruktör vid Munkfors
bruk och var från 1872
överingenjör vid Uddeholmsverken, tills han
1879 inträdde som delägare, senare
som verkst. dir. i ingenjörsfirman
Edwin Andrén & co. i Göteborg.
Samtidigt var A. 1886—1909 teknisk chef
för Göteborgs elektriska ab. Han valdes
1905 till ordf. i Göteborgs elektriska
arbetsgivarefören. och deltog i
bildandet av Sv. elektriska
arbetsgivarefören. A. var stadsfullmäktig i
Göteborg 1893—1917 och tillhörde även
byggnadsnämnden m. fi. nämnder och
kommittéer. A. var i många
avseenden en föregångsman inom
ingenjörsvetenskapen och konstruerade bl. a.
den första elektriska borrmaskinen,
det första elektriska
ackumulatorlokomotivet och den första elektriska
spårvagnen i Sverige, avprovad i
Göteborg 18S5. Han konstruerade även
turbiner och bessemerblåsmaskiner
för bl. a. Hagfors järnverk ocli
Lång-banshyttans bessemerverk. —- Gift
1873 med Elvira Uddman. (S. R.)
2. Atterberg, Albert Mauritz,
kemist, f. 19 mars 1846 i Härnösand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
