Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aulin, Fredrik - Aulin - 1. Aulin, Lars Axel Alfred - 2. Aulin, Tor - Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aulin
157
Aurelius
folkskolors överstyr, i tio år. — A.
ägnade nära nog hela sitt liv åt
botaniken. Främst var han
exkursionsbotanist med en otrolig
marschförmåga och uthållighet. Han besökte de
flesta trakter av Sverige och Norge.
Bland hans skrifter märkas de
innehållsrika arbetena "Botaniska
anteckningar från Öland" (1912) och
"Anteckningar till Sveriges
adventiv-flora" (1914, 1916). Från 1906 till
sin död utförde A. ett enastående
arbete som oavlönad medhjälpare vid
Biksmus:s botaniska avd., vilket av
Vet. akad. 1916 belönades med dess
äldre Linné-medalj i guld och av K.
M:t 1921 med Illis quorum. Sitt
herbarium skänkte A. till Stockholms
högskola. — Gift 1870 med Ulla
Fröberg. — Litt.: biografi av C. A. M.
Lindman i Sv. botan. tidskr. 1924. S. L.
Aulin. Släktens äldste kände medl.
var rådmannen i Kristianstad Berndt
Olsson, vars son Olof (f. 1651, † 1698)
antog namnet A. Denne blev gift med
en dotter till kyrkoherden i Åhus,
Casten Bönnow, som skall ha räddat
Karl XI :s liv och enligt en obestyrkt
uppgift fått ärftlig rätt till Åhus
pastorat för sig och sina efterkommande.
Det övergick från svärfadern till Olof
A. och kvarstannade inom släkten
ända tills arvsprivilegiet, som 1777
t. o. m. fick k. bekräftelse, 1854
upphävdes. En ättling till Olof A. var
läroboksförf. Lars Axel Alfred A.
(A. 1). Han blev far till pianisten och
komponisten Valborg A. (f. 1860, †
1928), som var verksam först i
Stockholm och från 1903 i Örebro, där hon
medverkade i kammarmusikkonserter
och gav pianolektioner; hennes
kompositioner äro hållna i senromantisk,
franskt influerad stil. En bror till
henne var violinisten och tonsättaren
Tor A. (A. 2). En dotter till Tor A. är
sångerskan Iwa A.-Voghera (f. 1900).
1. Aulin, Lars Axel Alfred,
läroverkslärare, pedagogisk
författare, f. 10 juni 1826 i Fasterna skn,
Stockholms län, † 16 sept. 1869 i
Stockholm. Föräldrar:
bruksinspektören Anders Olof A. och Emma Altén.
— A. blev student 1844, fil. kand.
1851, fil. mag. s. å. och docent i
grekiska 1856 (på en avhandl. om
Kallimachos), allt i Uppsala. Han blev
lektor i grekiska 1858 i Gävle och
1S62 vid Stockholms högre
elementarläroverk. — A. var en utmärkt lärare.
För skolans behov författade lian en
rad förträffliga läroböcker i grekiska,
på vilka långt senare skoluppl. bygga.
Med kommentarer utgav han
därjämte "Xenophons Anabasis" (1—3,
1861) samt "Homeri Odvssee" (1864)
och "Homeri Ilias" (1865), båda
innehållande de sex första sångerna. År
1865 grundade han Pedagogisk tidskr.
och var dess red. till sin död. Han
yrkade där bl. a. på införande av
obligatoriskt provår för blivande lärare. —■
A. var även känd som en skicklig
violinist. — Gift 1859 med Edla Valborg
Holmberg. S. L.
2. Aulin, Tor Bernhard Vilhelm.,
violinist, dirigent och tonsättare, f.
10 sept. 1866 i Stockholm, † 1 mars
1914 i Saltsjöbaden. Son till A. 1. —
A. studerade violin 1875 för A. Lang
och 1876 för K. Gellrich samt var 1877
—83 elev vid Musikkonservatoriet i
violin för C. J. Lindberg och i
harmonilära för C. Nordqvist. Sedermera
studerade han 1884—86 i Berlin för
E. Sauret och Ph. Scharwenka. Han
hade redan under konservatorietiden
framträtt offentligt som solist vid
såväl egna som andras konserter. Åren
1881—84 var han anställd vid
Dramatiska teaterns orkester, 1888 var lian
konsertmästare i Sveasalens orkester
och 1889—1902 andre konsertmästare
i hovkapellet. Sin verksamhet som
dirigent inledde han 1900 genom att
starta Sv. musikerfören:s
orkester-konserter i Stockholm, varefter lian
tog initiativet till grundandet av
Kon-sertfören. i Stockholm och ledde dess
konserter 1902—09. Samtidigt
verkade han som kapellmästare vid
Dramatiska teatern 1907—09 och vid
Sydsv. filharmoniska fören. i Malmö
1907—08. Från 1909 var lian dirigent
och ledare för Göteborgs
orkester-fören. och Filharmoniska sällskapet.
I 25 år (1887—1912) var han därjämte
primarie i Aulinska kvartetten, som
lian bildade vid hemkomsten från
studierna i Berlin. Han gav med denna
årl. abonnerade kammarmusikaftnar
såväl i Stockholm som i de flesta sv.
städer och i grannländerna, varjämte
lian företog solistturnéer i landsorten.
Ett och ett halvt år före sin död
drabbades lian av en förlamning, som dömde
honom till overksamhet. Led. av Mus.
akad. blev lian 1895. — A. har
karakteriserats som "en initiativrik man med
entusiastiskt verksamhetsbegär. En
stor svärmare och idealist, som så
många av sina samtida, tvingades ban
av sina konstnärliga känslor och
idéer ständigt till handling. Det var så
mycket i Sverige, som ännu var ogjort,
den konstnärliga jorden behövde
plöjas, och därtill kände han sig manad"
(Anna Aulin). Det sv. musiklivet har
knappast ägt en mer drivande kraft
än A. Konstnärlig ambition,
outtröttlig viljestyrka och organisatorisk
talang i sällspord förening präglade
hans lika mångsidiga som betydande
insats. Han var en musikalisk
folk-väckare i stor stil, som lade grunden
till ett regelbundet pulserande kon-
Tor Aulin,
sertliv, främst i Stockholm och
Göteborg, och en energisk främjare av sv.
tonkonst i Norden och Tyskland, i
vilket senare land han årl.
dirigerade en del orkesterkonserter med
so-listiskt inslag av sv. artister. Hans
kärlek omfattade såväl klassisk som
romantisk och modern musik;
särskilt omhuldade han F. Berwalds och
E. Sjögrens verk. Den förres
kammarmusik och symfonier drog han
delvis fram ur glömskan och gjorde
kända i vida kretsar, den senares
alster har han även bearbetat för
violin och orkester eller enbart orkester.
Han såg sin huvuduppgift i att skapa
ett levande musikintresse i Sverige
och lade därvid som utövande konstnär
—- han var en av de yppersta vi haft
— i dagen en ovanlig intensitet och
inlevelse. Sin egen tonsättargärning
sköt han däremot medvetet i
bakgrunden. Hans alstring blev emellertid
trots detta omfattande nog och bär
med sin rikedom på melodier och sin
soliditet i utformningen vittne om
både begåvning och kunnighet. Den
liar därtill en hjärtlig meddelsamhet,
som inte är alldeles vanlig i sv.
musik. De tre violinkonserterna, särskilt
nr 3, c-moll, som ofta spelas både i
Sverige och utlandet, violinsonaten i
d-moll, musiken till A. Strindbergs
"Mäster Olof" samt "Svenska danser"
och "Gotländska danser" räknas till
hans främsta verk. Han har även
skrivit några populära smärre verk, ss.
"Vaggvisa" och "Humoresk" m. fi.
—-Gift 1) 1895—98 med pianisten Ida
Åqvist, f. Hjort; 2) 1900 med
sångerskan Anna Bendixson. G. T.
Aurelius, prästsläkt från
Linköpings stift, härstammande från
bonden Per Jönsson i Holmen, örtomta
skn, östergötl. län. Hans son Nils,
kontraktsprost och kyrkoherde i
Aske-by (f. 1674, † 1758), antog efter liem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
