Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Balck, Viktor - Balle - Balten, Ode, pseud. för Freudenthal, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balle
175
Balten
Viktor Balck.
Sveriges centralfören. för idrottens
främjande, sam B. stiftade 1897, och
i vars verksamhet han alltsedan skulle
förbli den ledande kraften, blev ett
viktigt instrument till att förverkliga
flera av hans uppslag, as. Nordiska
spelen vart fjärde år 1901—26 samt
anläggningen av Stadion och
Östermalms idrottsplats i Stockholm. B.
var självskriven sv. repr. i det
uppblomstrande internat, samarbetet pä
idrottens område. Internat,
skridsko-förb. hade honom som ordf. 1893—
1925, och 1894—1920 var han medl.
av Internat-, olympiska kommittén,
där hans tungt vägande ord bl. a.
medverkade till att Sverige fick
uppdraget att anordna 1912 års
olympiska spel. Han hade också som ordf.
i organisationskommittén stor del i
dessa spels glansfulla genomförande.
— B. framträdde även i tal och skrift
som en förespråkare för
kroppskulturen. Han höll talrika föreläsningar
både i Sverige och i utlandet och var
en av initiativtagarna och även
med-redaktör av Tidskr. i gymnastik. Tidn.
för idrott redigerade han själv 1881
•—97, och när den ombildades till
Ny tidn. för idrott, kvarstod han
i red. till tidn:s nedläggande 1919.
Han utgav även handledningar i
idrott, bl. a. det på sin tid mycket
beaktade samlingsverket "Illustrerad
idrottsbok" (1—3, 1886—88). Efter
hans död utkom "Minnen" (1—2,1929
—31). — B. var föregångsman inom
flera idrotter; han gjorde bl. a.
långfärder på skridsko och
utexperimenterade härför en särskild
skridskomodell, som fick hans namn, samt
återin-förde — först av alla i modern tid —
spjutkastning på idrottsprogrammet.
In i ålderdomen bevarade han sin
epänstighet ocli sin entusiasm för
ungdomen och idrotten, överallt, där
han såg en möjlighet att främja deras
intressen, gick han osjälviskt i
spetsen, tändande och eldande. Han var en
medryckande talare och skribent, en
outtröttlig arbetare och en lysande
företrädare utåt för den sv. idrotten.
Han fick dess flesta utmärkelser samt
innehade från 1911 storbritanniska
S:t Mikaels- och S:t Georgsorden,
varmed följer knightvärdighet. År
1919 erhöll B. Illis quorum. — Gift
1883 med Anna Forsberg. G. T.
Balle, uppsvensk runristare; han
framträder vid tiden omkr. 1050 och
är möjl. från Västmanland. — B.,
som en gång tecknar sig Röd-Baller
och Balle den röde, är en av de
produktivare sv. runristarna. Han har
signerat ett tjugotal ristningar;
dessutom kan man tillägga honom ett
ungefär lika stort antal osignerade.
B. har varit verksam i såväl Väst-
manland, där hans äldsta signerade
ristningar finnas, som Södermanland,
men hans egentliga verksamhetsfält
har varit Uppland. Inom detta
landskap koncentreras hans verk framför
allt till de s.-v. häradena. B. visar
med sina tidigaste ristningar ett
tydligt inflytande från Livsten. Att
Livsten varit B:s läromästare visas
direkt av en runsten från Altuna skn,
Västmanl. län, på vilken B.
omnämnes som Livstens följeslagare. Från
beroendet av denne frigör B. sig dock
och blir mycket omväxlande i sitt
motiwal. Stundom bygger han sina
ristningar strängt symmetriskt med
två inskriftsbärande djurslingor, som
följa stenens konturer och korsas
upptill och nedtill (Örsunda, Gryta skn,
Uppsala län); stundom förekommer
ett rundjur, som korsar sig självt ;
stundom röra sig ett eller två i
våldsamma slingor över hela ytan
(Äger-sta, Lots skn, Uppsala län). Den
in-skriftsfria ytan uppfylles ibland med
en slingrande bandornamentik, ibland
endast av ett kors eller ett stående
djur. Originell är hans ristning från
Husby kyrkogård i Södermani. län,
där han i sandsten utfört
ornamentiken i relief. Hans övriga sörmländska
arbeten äro ur typologisk synpunkt
intressanta, då de genom sin enkla
ornamentik visa en från hans övriga
produktion avvikande utstyrsel. B.
har tydl. tagit intryck av de där
redan förefintliga runstenerna, som
visa samma typer. — Någon gång ger
B. sina inskrifter versifierad form. -—
B. kan ej räknas till de mera
framstående runmästarna. Han har
huggit ristningar, som visa en
konstnärlig uppfattning av den s. k.
uppländska runstensstilen, men ofta göra
hans ristningar intryck av att vara
endast gott hantverk, och stundom
äro de rent dilettantmässiga. — Litt.:
E. Bråte, "Sv. runristare" (1925) ;
O. von Friesen, "Runorna" ("Nordisk
kultur", 6, 1933); E. Bråte och E.
Wessén, "Södermanlands
runinskrifter" (1924—36). N. S.
Balten, Ode, pseud. för
Freudenthal, Per.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
