Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Banér, Gustaf - 4. Banér, Svante - 5. Banér, Peder (Per) - 6. Banér, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banér
177
Banér
till de första, som anslöto sig till
upprorsrörelsen mot Erik XIV, stod högt
i gunst hos Johan III och belönades
blott 22 är gammal med riksråds- och
hovmarskalksämbetena. Den följ.
tiden användes han som befälhavare i
krigen mot Danmark och Ryssland
och under Hogenskild Bielke i
beskickningen till Polen 1573, som
avsåg att skaffa Johan III polska
kronan. I ingendera befattningen
lyckades B. imponera på sin konung men
framstod vid denna tid doek som det
regerande husets närmaste man. Han
ledde 1579 en sv. beskickning till
kejsaren. På 1580-talet försvårades hans
ställning genom rivaliteten mellan
konungen och hertig Karl, varvid B.
som medlare kom att ådra sig
hertigens starka missnöje. Vid Sigismunds
överresa till Polen 1587 medföljde han
tills, med Erik Sparre som
underhandlare för att bevaka Sveriges och
Sigismunds intressen, varvid han
gjorde sig högt skattad av den senare.
Från Polen fortsatte han till Reval
som ståthållare över Estland, Livland
och Ingermanland (från 1588). Där
gällde det för honom först och främst
att genomföra en jorderäfst, att hålla
efter bondeplågande godsägare och att
organisera det kyrkliga livet. B.
intresserade sig även för det fasta
försvaret mot Ryssland. Han fick 1589
mottaga konungarna Johan III och
Sigismund i Reval. Tills, med övriga
rådsherrar hindrade han vid detta
tillfälle Johan III att ta med sig
Sigismund till Sverige, en
"sammansvärjning" av rådet mot Johan, som denne
kom att betrakta som utgången från
B. och hans broder Sten. B. avsattes
från ståthållarskapet 1590 och
utsattes för förföljelser fram till
Johans död 1592. Efter att därefter
lia försonats med hertig Karl
återinträdde B. i politiken. Han spelade
en viktig roll vid förhandlingarna med
Gustaf Banér. Samtida målning (detalj).
12 Svenska män och kvinnor I
konung Sigismund, när denne kommit
till Sverige, och hjälpte hertigen att
avvärja de katolska intrigerna.
Gentemot hertigen hävdade han sedermera
konungens och rådets rätt med större
kraft än brodern Sten men var
tvungen att fly i mars 1598. Han
stödde därefter Sigismund i
inbördeskriget, överlämnades till hertig Karl
efter slaget vid Stångebro och
halshöggs på Linköpings torg 1600. —
B. ägde stora jordegendomar i
Uppland, Västmanland, Södermanland
och Småland med Djursholms gods
som sätesgård. — Gift 1581 med
grevinnan Christina Sture. T. D.
4. Banér, Svante, militär,
riksråd, f. 24 jan. 1584 på Djursholm, † 1
april 1628 i Riga. Son till B. 3. — B.
blev student i Frankfurt an der Oder
1603 men avbröt studierna på grund
av medellöshet och trädde i utländsk
krigstjänst, bl. a. hos lantgreve
Moritz av Hessen-Kassel. Efter sin
hemkomst gjorde han en mycket snabb
militär karriär, uppenbarl.
påskyndad av en tapper insats i det ryska
kriget 1614—15; han blev överste
redan vid 31 års ålder (1615). Som
hovmarskalk 1619—26 stod B. i nära
förbindelse med konung Gustav Adolf
och lyckades vinna dennes
bevågenhet. År 1623 upptogs han i rådet.
Under 1625 togs han i anspråk för
militära och kamerala värv i
östersjöprovinserna och utnämndes följ. år till
ståthållare i Riga. På denna kinkiga
och ansvarsfyllda post utövade B. en
rastlös och framgångsrik verksamhet,
som blott alltför tidigt avbröts genom
hans död i pesten 1628. — Gift 1617
med friherrinnan Ebba Grip. H. N.
5. Banér, Peder [Per), riksråd,
f. 28 juni 1588 på Djursholm, † 12
juli 1644 i Stockholm. Son till B. 3.
— B. räddade 1612 vid Vittsjö
Gustav Adolf från att drunkna och stod
därefter högt i gunst hos den unge
konungen, som gav honom en mängd
viktiga uppdrag, särskilt kamerala
och i någon mån även diplomatiska.
Han blev kammarjunkare hos Gustav
Adolf 1611, slogs till riddare vid
konungens kröning 1617, tjänstgjorde
som kammarråd från 1618, som
krigskommissarie 1621—22 ocli som
guvernör i Reval 1622, blev riksråd 1625
och chef för det "dagliga kansliet"
1626. B. var inom kansliet Axel
Oxenstiernas närmaste man, och under
kungens och kanslerns vistelse på de
olika krigsskådeplatserna blev det
naturligt, att B. som chef för kansliet
fick en ledande ställning i riksrådet,
ehuru han personl. inte var någon
första rangens politiker. B. kunde med
sin högaristokratiska inställning inte
fullt acceptera den snabba
samhällsutvecklingen under Gustav Adolf och
Peder Banér. Målning (detalj), tillskriven J.
H. Elbfas 1042 (Gripsholm).
rikskanslern; att hans far och
farbror halshuggits av Karl IX torde
ha bidragit till, att han önskade en
stark aristokrati och en begränsad
kungamakt. Med denna inställning
sammanhänga hans tvekan och
missmod i utrikespolitiken, märkbara från
1630. B. tillhörde efter Gustav Adolfs
död den mot Oxenstierna
oppositionella gruppen. Hans verksamhet
hindrades emellertid snart av sjukdom och
utpräglat tungsinne. •— Gift 1615 med
friherrinnan Hébbla Fleming. T. D.
6. Banér, Axel, riksråd,
riksmarskalk, f. i sept. 1594 på Djursholm,
† 12 aug. 1642 i Kungsör. Son till B. 3.
— B. fick undervisning i hemmet, blev
kammarjunkare hos Gustav Adolf
1615, riksstallmästare 1623,
ståthållare över Västerås slott och län 1627,
utsågs av konungen till Kristinas
guvernör, blev riksråd 1633,
riksmarskalk 1634 och lagman över Kalmar
län och Öland 1639. B:s huvudinsats
rörde hovförvaltningen. Politiskt
spelade han aldrig någon roll. Hos
Gustav Adolf stod han högt i gunst på
grund av sina ridderliga egenskaper.
Drottning Kristina uppskattade
honom som fulländad hovman men
ansåg honom mycket okunnig samt
häftig och begiven på vin och kvinnor.
Bekant är B:s romantiska frieri till
Ebba Brahe, dotter till riksrådet
greve Abraham Brahe och kusin till
Gustav Adolfs ungdomskärlek Ebba
Brahe, då han med framgång
rivaliserade med brahefamiljens egen
kandidat, sin gode vän Bengt
Oxenstierna ("Resare-Bengt"). Gabriel
Gustafsson Oxenstierna berättar, att
"det herr Bengt haver fast hårt till
hjärtat gått, förmenandes, det Axel
Banér som hans förtrognaste vän
skulle med honom dolose hava
om-gåtts och till hennes perversitet en
orsak vara, sch förmenandes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
