- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
201

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman - 1. Bellman, Johan Arent - 2. Bellman, Carl Michael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Belfrage

201

Bellman

Carl Michael Bellman. Målning av P. Krafft
d. ä. 1779 (Gripsholm).

tjänstgöring erhöll avsked, och
Johan Arent B. (f. 1707, † 1765), som
var sekr. i slottskansliet i Stockholm
och 1763 erhöll lagmans titel. Av den
senares femton barn var äldste sonen
skalden Carl Michael B. (B. 2). I
sitt gifte med Lovisa Grönlund hade
han fyra söner, av vilka Elis B.
dog som barn; äldste sonen, Gustaf
B., blev underofficer i fransk tjänst
och stupade i Spanien (omkr. 1812);
sonen Carl B. blev underofficer vid
sv. arméns flotta och dog
utomlands. Den yngste sonen, Adolph B.
(f. 1790, † 1834), levde i Stockholm
som sidenkramhandlare och var en av
borgerskapets 50 äldste. Med honom
utgick den äldre grenen på manssidan.
— Skräddaren Martin B:s yngre son,
vinskänken och vinhandlaren Martin
B. (f. 1667, † 1706), som innehade
värdshuset Duvan vid Stora
Gråmunkegränd i Stockholm, blev farfar
till landsfiskalen Johan Martin B. (f.
1725), som flyttade till Finland, där
släkten B:s yngre gren fortlevde
under 1800-talet men numera är utdöd.

1. Bellman, Johan Arent,
universitetslärare, musiker, f. 1664 i
Stockholm, † 28 nov. 1709 därstädes.
Föräldrar: skräddarmästaren Martin
B. och Barbara Klein. — Redan under
skoltiden erhöll B. anställning vid
Karl XI :s hovkapell. Han blev
student 1678 i Uppsala och promoverades
till fil. mag. 1691 samt företog en
längre studieresa till Tyskland,
Nederländerna, England, Frankrike och
Italien. Vid återkomsten utnämndes
B. 1700 till eloquentiæ prof. vid
Uppsala univ. och var rektor för univ.
juli—dec. 1704. — B. var rikt
begåvad, framför allt som vältalare. Hans
färdighet i latin var ovanlig, och som
prof. inriktade han sin undervisning
på inövning och fullkomning av den
latinska språkskickligheten. Hans

föreläsningar bestodo främst i
grammatisk analys och kommentar av
romerska författare. B. skrev själv
utmärkt latinsk vers och publicerade
även en del skrifter om vältalighet.
— Gift 1704 med Catharina Elisabeth
Daurer. (O. B.)

2. Bellman, Carl Michael,
skald, f. 4 febr. 1740 i Stockholm, †
11 febr. 1795 därstädes. Föräldrar:
sekr. i slottskansliet Johan Arent B.
och Catharina Hermonia. Sonson till
B. 1. — B. var den äldste i en stor
syskonkrets. Han tillhörde på fädernet
en aktad borgarsläkt, som på
1650-talet inflyttat till Stockholm från
Bremen-Verden ; farfadern var den vittert
och musikaliskt intresserade
eloquentiæ prof. i Uppsala Johan Arent B. (B.
1). På mödernet var B. av
bergsmanssläkt; hans morfar, Michael
Hermo-nius, var kyrkoherde i Maria förs. i
Stockholm. B. föddes i "Stora
Dau-rerska huset", beläget vid Hornsgatan
närmast väster om Maria kyrka och
ägt av hans farmorsmor, den
förmögna assessorskan Catharina Daurer. I
det söder därom belägna "Lilla
Dau-rerska huset", som B:s far blev ägare
av, hade skalden sitt föräldrahem
1744—63. Han växte alltså upp som
söderpojke i Maria förs., och från dess
miljö mottog han många
bestämmande intryck; ett flertal av de
avsigkomna figurer, som glorifierats i hans
diktning, voro mariabor, och redan
som pojke såg B. dem skymta förbi
på gatorna och kunde lyssna till
berättelser om deras liejdlösa leverne.
B. fick genom informatorer i hemmet
en omsorgsfull uppfostran, som 1758
avslutades med en kort vistelse vid
Uppsala univ. Redan föreg, år hade
han börjat sin ämbetsmannabana
genom provtjänstgöring i Riksbanken
vid Järntorget, där han 1759
anställdes som e. o. Den sedesamme
ynglingen drogs nu in i ett ohämmat
kamratliv och blev medelpunkten i glada och
stormiga upptåg. Källarräkningar och
skuldsedlar hopade sig över honom,
och 1763 måste han under en kortare
tid ta sin tillflykt till Fredrikshald i
Norge för att undgå det hotande
by-sättningshäktet. Efter hemkomsten
tog han avsked från banken och
prövade sedan sin lycka i andra statliga
verk, 1764—66 i Manufakturkontoret
och 1767—72 i
Generaltulldirektionen. B:s föräldrar avledo båda 1765.
En faderlig vän och gynnare hade han
under de närmaste åren i
kommissarien vid Manufakturkontoret Anders
Lissander, i vars gästfria hem B.
presenterade sina då påbörjade stora
diktcyklar, och vars dotter Ingrid
Margaretha länge räknades som skaldens
fästmö. Han umgicks nu flitigt inom
ämbetsmannavärlden och aristokra-

tin. Sin bostad hade B. 1770—74
i det alltjämt bevarade, nära
Mosebacke belägna huset Urvädersgränd
3, där ett flertal av hans epistlar sett
dagen. Vid statsvälvningen 1772 vann
B. den segerrike monarkens
bevågenhet med sina eldande rojalistiska
dikter, bland dem det gustavianska
skedets blivande nationalsånger
"Gustafs skål" och "Så lyser din krona nu,
kung Gustaf, dubbelt dyr". Gustav
III var från denna tid skaldens höge
gynnare och beundrare: B. erhöll flera
ekonomiska förmåner, fick år 1776
liovsekr:s titel och utsågs s. å. på
kungens privata initiativ till sekr. i
Nummerlotteriet vid Svartmangatan;
denna befattning, som B. behöll till
sin död, var närmast avsedd som en
sinekur, en form av
författarunder-stöd, och skalden behövde blott tidvis
fullgöra någon tjänst som lotterisekr.
B. blev på 1770-talet en sorts hovpoet,
som fick tillträde till Gustav III:s
trängre krets och flitigt medverkade
vid hovets festligheter. I den 1776 till
minne av statsvälvningen instiftade
Augusti-Orden utsågs B. till
ordensskald och höll där en mängd
rojalistiska tal på vers, ofta med en mot
frihetstidens partiväsen riktad
politisk udd. B:s främste förespråkare
hos Gustav III var Elis
Schröderheim; med honom och hans maka
Anne-Charlotte von Stapelmohr var
B. förenad i livslång vänskap. Vid
1778 års riksdag förordnades B. till
notarie i bondeståndet, där den
kungatrogne Schröderheim samtidigt
var sekr. Året förut hade B. ingått
äktenskap med den vackra och
begåvade Lovisa Grönlund (f. 1757, t
1847), dotter till en välsituerad
stockholmsborgare; med henne fick han
fyra söner, av vilka den yngste,
siden-kramhandlaren Adolph B. (f. 1790, †
1834), blev skaldens sist kvarlevande
avkomling. B:s umgängeskrets var

Carl Michael Bellman. Teckning av J. T.
Sergel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:22:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free